Som nörd eller geek så vill man ju gärna hitta det bästa av det bästa att utgå från. För att trassla ut det göttaste ur snåren så kan det vara bra att veta hur man använder sig av en recensent. Recensenter gör nämligen en himla massa sökande och gallrande för att andra ska spara tid. Men det finns en del saker som man kan ha i åtanke när man ger sig in bland recensionerna. De tre viktigaste är:
1. Hitta en recensent som tycker och fungerar som du. Ibland kan man få intrycket av att det fungerar åt andra hållet, att recensenten är experten som tycker "rätt". Så är inte fallet. En recensent kan ha mer expertkunskap, erfarenhet och fler infallsvinklar än en själv, lyfta eller sänka och ge nya sätt att se på saken. Själv har jag till exempel alltid med ett feministiskt perspektiv när jag läser och tänker kring litteraturen jag recenserar. Det framstår inte alltid explicit i mina texter, men det finns där och jag tycker att det är viktigt. Andra recensenter har andra infallsvinklar. I bästa fall är det väldigt inspirerande att ta del av en recension. Men till syvene och sist är ju hela poängen att man ska hitta något som man själv tycker om.
 |
| Är det här din recensent? |
2. Hitta en recensent som är pålitlig. En recensent bör vara tjurigt envis i att hålla på sin integritet, sina tankar och sina åsikter och ska undvika att påverkas av saker som presenter, personliga relationer eller andra auktoriteters åsikter. Med "påverkas av andra auktoriteters åsikter" menar jag tillfällena när recensentens egen åsikt dör ut när hen märker att någon annan har tyckt annorlunda. Det är inte lätt att veta när det har hänt, men man kan få en platt känsla av likformighet när det blir så. Konsensus-alla-ska-tycka-likadant-idealet är alltså ingenting man vill ha här. Recensionerna är en plats där obekväma tjurskallar som inte kan låta bli att säga vad de tycker får blomma ut och komma till sin rätt (personligen har jag gäspat åt eller tyckt illa om en majoritet av den västerländska litteraturkanon). Lite debatt och bollning mot vad andra har tyckt kan däremot tillföra en välkommen dynamik och ge en känsla för recensionsobjektets sammanhang. Men det ska kännas att det är ditt bästa som är i centrum.
3. Lita inte på din recensent. Alltså. Som recensent så gör man så gott man kan. Men det är omöjligt att till exempel täcka upp all utgivning i en genre - till och med om det är en ganska liten genre så gör man prioriteringar. Och även om man lyckas gå igenom allt som kommer ut så finns det alltid en prioriteringsordning som avgör vilka böcker/filmer/produkter som blir lyfta och omnämnda.
När jag sitter och bläddrar i utgivningskatalogen så delar jag in det jag ser i olika grupper, dels baserat på kunskap men också på känsla och smak. Vissa böcker framstår som obligatoriska och viktiga - jag vet att de kommer att vara aktuella att skriva om. Kanske är det en stor författare, kanske är de aktuella i tiden eller i flera medier samtidigt eller något annat. Sen finns böckerna som jag hoppas på för att de talar till mig som läsare, de väcker min egen läs-passion. Och så finns böckerna som jag är skeptisk till men läser för att utmana mig och bredda mig. Slutligen har jag böckerna som jag uppfattar som ointressanta nog att strunta i. Men jag kan inte veta det säkert på bara en kort presentation.
Ibland har jag fel. "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeldt är ett exempel på det. När jag såg den i katalogen valde jag bort den och tänkte något i stil med "standard drama-smärta-överleva-ungdomsbok". Men sen vann den priser och fick massor med beröm så då blev jag nyfiken. Och efter att ha hört författaren prata och läsa högt på LittFest i Umeå för några månader sen så har den kommit in på min måste-läsa-lista. När jag rationaliserade bort den hade jag alltså fel, fel, fel. Det går åt andra hållet också, böcker som jag har hoppats på kan visa sig vara menlösa (men det händer inte alls lika ofta). Lita inte på att "Din" recensent täcker upp allt, så skaffa några fler recensenter. Men lita inte på att de täcker upp allt heller. Din nya favoritbok/film/serie/pryl/etc. kanske aldrig ens har tagit sig in i en tidning, eller ut på en blogg.
