Independent women?

Source: Uploaded by user via Matthew on Pinterest

Hittade den här via Pinterest. Är ni medlemmar där? Jag finns där under det omystiska namnet Jannice Jonsson. =)

Rebecca Watson is awesome.

Är egentligen för trött för att skriva, men jag vill bara säga att jag verkligen gillar Rebecca Watson. Kolla in skepchick.org eller lyssna på the skeptic's guide to the universe så kommer du säkert att hålla med mig. Hon är smart, cool och nördig.

Tyvärr är det tydligen inte ok att i förbifarten säga att man inte vill att snubbar stöter på en i en hiss kl. 4 på morgonen (kolla in videon här, läs mer om efterspelet här) utan att få helt sjukt aggressiva reaktioner (läs här).

Nu ska jag kolla på lite söta kattvideos på Youtube för att inte deppa ihop totalt. Folk i gemen må vara idioter, men kattungar är alltid söta.

"Battle of the Boob Bombs"

Detta är så sant. Det är en vrickad värld därute som man måste kämpa med som kvinnlig nörd. Jag väljer mest att dissa idioterna bakom och skratta åt deras felaktiga marknadsföring eftersom jag inte orkar vara arg hela tiden. Inte en chans att de får mig att klicka på de där annonserna säger jag bara. Och det är ju inte bara på torrents, det är överallt. Så snart datorn inte har tillräckligt med antagen information om ens könstillhörighet kommer de halvnakna tjejerna och viagrareklamen upp. 

Det är bara att ducka för bröstbomberna och fokusera på uppgiften - låtsas att det är som vilket datorspel som helst med bomber. Jag kallar "spelet" för "Battle of the Boob Bombs", själv spelar jag ninja (smyga runt, ducka, göra min kill och försvinna med looten). Tjejen i filmen är mer av en warrior. Under tiden får annonsörerna inga pengar av oss och tji fick de.

Om jag hade en teatergrupp

Om jag hade en scen. Då skulle jag vilja sätta upp en V-dayproduktion. Jag har letat som en tok för att det är helt obegripligt att det inte finns i Umeå. Var annars i Sverige, lixom? Men inte då. Inte i Sverige alls som det verkar. How can this be? Det är ju en produktion som är viktig, rolig, allvarlig, gripande och allt det där man vill vara med om när man går på teater. Men jag har inte kunskaperna och jag har inte resurserna att få till en sådan grej. Jag kan inte teater, jag kan inte scen. Någon med en teatergrupp och en scen som känner sig motiverad? Jag hjälper gärna till, översättning, adaptering, skriva till något nytt och kanske till och med framföra. Men jag gör det inte själv. Jag är ingen skådespelare. Jag kan inte bära en publik på egen hand. Jag kan inte organisera något sånt här. Jag kan inte ens göra det mesta. Så, någon som är game? V-day umeå 2012?

Se hela filmen om monologerna här.

P.S:


Ganska fantastiskt va?

Om fantastisk yoghurt!

Media! Reklam! Humor!

Pride

Prideveckan har kommit och gått. I år hade jag sån tur att jag faktiskt var i huvudstaden och kunde bege mig till Pridetåget. Det var en jättekul och lätt surrealistisk upplevelse. Underligast var relationen mellan tåget och publiken. Å ena sidan var det en oerhört engagerande och glädjande uppvisning av samhällets uppskattning för (av?) sveriges hbtq-befolkning. Applåder och hurrarop. Å andra sidan var kontrasten mellan tågets fest-dans-stämning och stelbentheten hos publiken 2-3 led bak slående. INGEN mer än jag dansade i publiken (så kändes det). I alla fall inte i närheten av mig (jag stod vid Kungsträdgården, det fanns massor med folk som potentiellt hade kunnat dansa loss). Och det var ju värsta chansen! Dansmusik på högsta! Karneval! Men inte då.

Roligast publikkommentar (man med finsk, butter accent): "Meh, ska centerpartiets partiledare vara med på det här fjanteriet också?"

Anyway, eftersom alla andra stod så stilla (och inte såg man något heller) så hoppade vi in i tåget. Det rekommenderas - jättekul! Folk blev mycket oroade där vi gick in, "Får man göra så?", men det var det värt. Vi gick med F! hela vägen till Pride-området och stannade sedan och tog kort på de som kom efter. Bäst utklädnad hade den galna hattmakaren från Alice i Underlandet. Tyvärr fick jag inte någon bra bild (även om jag hade chansen när jag blev bjuden på "Drink me" men tackade nej). Bild 176 här är bättre, men detta är det bästa jag kan erbjuda från min kamera:

Viktigast budskap:

Finast plakat (Det är ju Lotta på Bråkmakargatans gosegris! Vad heter han nu igen...):

Balansakt (Det fanns visserligen en man som hade gått på styltor hela vägen också men bilar är hala!):

Fjädrar:

Lack & Läder (Jag har alltid gillat Batman):

Pudel:

Och mina personliga favoriter:

Mario och Luigi var klart sötast och bäst i hela tåget! Kram till er om ni av något ödets nyck läser detta!

The Burning Times

Jag vill passa på att tipsa om en riktigt bra dokumentär om förföljelserna av häxor. Den är ganska obehaglig och lämnar en dov avsmak för mänskligheten i munnen. Men sevärd ändå.

Misogyn feminist?

Jag är mitt i en lång (vi räknar månader) och givande diskussion om feminism och i veckan frågan kom upp:

Kan man vara misogyn och feminist samtidigt?

För mig är det motsatser som utesluter varandra. Det går inte att sträva mot jämställdhet och samtidigt hata och förakta det andra könet. (misogyni / misogyny)

Min diskussionspartner kontrade med att det finns gott om misandri (misandry) i feministiska kretsar, så varför skulle man inte kunna vara en misogyn feminist?

I mina ögon går det ändå inte ihop. Visst att man kan bli frustrerad och arg ibland och uttrycka sig misogynt eller misandrint om varandra. Men är man misogyn eller misandrin så är det en del av ens personlighet på ett djupare plan och hindrar då också den förståelse som jag ser som central i feministisk analys. Det är att stänga dörrarna för förändring och bidra till låsta positioner - en form av konservatism helt enkelt. Ett annat sätt att låsa positionerna och att föra "könskriget" vidare i form av just krig. Det går helt enkelt inte ihop med min syn på feminism som en strävan mot att saker ska bli bättre - att vi alla ska få det bättre. Det går inte att upptäcka varandra som personer när man barrikaderar sig bakom fördomar och hat mot varandra. En sådan uppdelning går inte att bygga på tycker jag och det går verkligen inte ihop med tankar på genus och queer - alltså att många egenskaper, beteenden och attribut som traditionellt ses som knutna till biologiskt kön i själva verket är knutna till socialt kön. Att man kan välja vem och hur man vill vara utifrån sin personlighet istället för sin kropp.

Men så hörde jag också från annat håll åsikten att misogyni och feminism kan samexistera i en och samma person.

Jag får det inte riktigt att gå ihop helt enkelt - hur? Förklara och resonera - vad tycker ni och varför? 

Kan man vara en misogyn feminist?

feminism?



made by feminist?

(redigerad 6 juni 22:24)

Buffy spöar Twilight

Åh detta är ett fantastiskt ihopklipp av Twilight och Buffy. Särskilt roligt är det för oss som älskar Buffy och tycker att Edward är en rätt förfärlig töntig och patriarkal figur.

Om nörderi och nördfeminism

Till alla som sitter och funderar på om de verkligen ÄR nördar, PÅ RIKTIGT.

Och en sång. För att den är så bra. Så var det för mig, men det måste inte ha varit så för dig - du kan vara nörd ändå!

"Och jag grät mig till sömns efter alla dar" av Säkert!

Embodiment USA

Jag tycker att alla som är intresserade av queer ska ta en titt på det här projektet:

Embodiment: Kickstarter Video from Embodiment_Private on Vimeo.

Stargate SG-1

Jag tror jag håller på att utveckla ett nytt nörderi. Stargate SG-1.

Sam, åh Sam.

VanDread

Det må låta som om VanDread är en animé som bara handlar om robotar och coola explosioner. I så fall låter det fel. Visst; handlingen utspelar sig i rymden och strider med rymdfarkoster och sagda robotar ingår, men det intressanta är handlingen. Någon gång i det förflutna splittrades mänskligheten och männen och kvinnorna blev dödsfiender. När serien börjar skickar männen iväg en smärre armé beväpnad med de senaste vapnen för att slåss mot kvinnliga pirater. På det nya, häftiga stridsskeppet finns Hibiki Tokai, en tredje klassens medborgare som egentligen ska veta sin plats och hålla sig på fabriksgolvet. Nu är han inte den typen som håller sig på golvet alls, och detta hans senaste äventyr för honom obehagligt nära de fruktade kvinnorna. Det är en oerhört underhållande animé och är man lite intresserad av feminism höjs behållningen ytterligare. Dessutom är intro-låten rätt klatschig :-)