Som ni klipska bloggläsare säkert har listat ut gillar jag folk- och världsmusik. Jag tycker om mycket annat också (vänta bara) men det är den musiken som berör mig mest. För att komma ända in till de djupaste känslorna, till magtrakten där sorgen och kärleken bor, krävs en röst men inte nödvändigtvis ord. Denna lamentation når ända in.
Dhafer Youssef - Cantus lamentus
Eftersom det sorgsna ofta är det vackraste bjuder jag på en bonus-ledsenlåt. Huun-Huur-Tu, strupsångare från den ryska republiken Tuva, möter den bulgariska kören Angelite - och det är så vackert att jag dör lite. Fast på ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar