Jag kan inte låta bli...

...har tipsat om Girl Genius på Läserskan men jag måste göra det här också. För bra för att missas! Men se till att ha gott om tid när du börjar läsa, det är en serie som har hunnit långt.

en kommentar som blev ett inlägg

Angående det tidigare inlägget om boklådor.... Det är verkligen klockrent!

För mig personligen var det en stor insikt när jag för några år sen kom fram till att jag faktiskt inte behövde spara alla böcker. Om jag inte gillar en bok finns det ju verkligen ingen anledning att spara den, och om jag gillar den är det ju en god gärning att ge den vidare. Sen behöver man ju inte ge bort alla böcker. En del för att de är helt fantastiska och en del böcker för att de är så vackra, man kan ju också ha nostalgiska band till vissa (som pocketvarianten av Populärkultur från Vittula som jag fick av en charmig norsk utbytesstudent.)


Men del jag ville komma fram till är att jag undrar om PNG skulle vara intresserade av att ha en bokbytarträff?! Även icke-bloggare skulle förstås vara välkomna. =) Jag har en del böcker som jag kan tänka mig att släppa ifrån mig, och de har säkert ni också. Det behöver inte bli så pretto, en kväll hemma hos mig med lite te och böcker som byter ägare....


(vill man göra det lite mer pretto kan vi ju träna på lite bokprat och sälja böckerna lite..... hehe)

Boklådan

Nu är hösten här och med den mörker, stearinljus och myspys. Tekoppar, skorpor och bra böcker. Här kommer mitt tips till höstförströelser:

Boklådor. Ovanpå min bokhylla har jag en boklåda med flera av sommarens pocketböcker samt böcker som vänner och bekanta som hälsat på lämnat efter sig. Där ligger böcker huller om buller med den första ägarens namn på insidan av omslaget. Vänner på besök som behöver något att läsa kan ta en bok med sig och sedan börja på en egen boklåda. För alla böcker ska fortsätta gå runt och får inte fastna i någons bokhylla. När man läst en bok lägger man den i lådan med sitt namn under förra läsarens och så fortsätter det runt runt men en längre och längre lista på namn. Detta gör inte bara att man får läsa nya böcker och kanske böcker som man normalt inte skulle välja själv i en bokhandel, men också att ens vänkrets till viss del har samma litteraturerfarenheter vilket är kul.

Så starta en boklåda du med!

Rapport till himlen

Jag har nu kommit halvvägs i Rapport till himlen och kan med glädje säga att jag minns rätt: den är riktigt bra! Ulf marmros har förlagt handlingen i en svensk stad i glowing 50-talsljus och rekvisita i form av raketost och bingohallar men med moderna karakärer som den modern ensamstående mamma med Snoop dog-flätor (kommer inte på vad de egentligen kallas) och den rökande, vinande och sportande prästen. Magisk stämning, pokaktigt söta Johan Widerberg och för att inte glömma: Pappa Skarsgård! Ni har säkert hört mig och Anna tråna efter A-Skars, med äldst är bäst! Stellan Skarsgård är kanske inte den vackraste av män, men det gottgör han med ångande, sexdrypande utstrålning. Ni hör, jag är helt golvad. jag längtar till ikväll när jag kan sätta mig framför tv och se klart serien! Sen ska jag skynda mig att lämna igen den så att nån annan får se den. =)


Jag säger det igen: låna film på bibblan, ni vet aldrig vad som händer

Tips

Jag har ett tips på förströelse så i höstrusket: låna film på bibblan!

Anledningar:
1. Gratis, iaf så länge du lämnar tillbaka i tid, vilket jag aldrig gör.
2. Det finns sjukt bra filmer som du alltid tänkt att du borde se och filmer som du inte visste att du ville se.

Idag hittade jag den (i mitt minne) väldigt fina tv-serien Rapport till himlen. (Nån annan gång ska jag skriva om alla bra svenska ungdomsserier som gjorts.)

Har ni några trivsamma, gärna billiga, tips på höstaktiviteter?

Populärkultur & fågelskådning

Blir så glad när folk tar plats och är roliga. Blir ännu gladare när tjejer med specialkunskaper använder sig av dessa, tar plats och är jätteroliga. Jag kan inte själv så mycket om just fåglar men jag blir entusiastisk över dom som kan berätta en övertygande historia med en knorr på slutet. Poptjej tar en första kontakt med popkille och kom ihåg att det är bredden mellan vingspetsarna som räknas:

The Nanny - en antifeministisk bimbo i kortkort??

En av mina favoritserier när jag var liten. Jag var en Barbienörd under uppväxten, jag bearbetade allt i min Barbievärld och även det jag såg på TV. Jag har ett minne av en solig sommareftermiddag, The Nanny stod på i vardagsrummet, altandörren var öppen och jag växlade mellan att sitta på mitt gula täcke ute på gräsmattan med mina dockor och att springa in och kika på den färgglada brunetten i kortkort. Barbie och The Nanny? Förvirrade feminister vrider sig i datastolarna där hemma. Många tål inte Fran Fine. Min syster var hemma hos mig för inte så länge sen och hon vädjade till mig att stänga av dumburken när Miss Fine struttade runt med sitt nasala bräkande. Det rullades med ögon när hon flörtade med sin chef.

I 6 år tillät hon Mr Sheffield släpa henne efter sig och nöjde sig på det mest patetiska sätt med sitt liv som barnflicka. Eller?
Jag erkänner, det störde mig att hon inte gav upp på Mr Sheffield ibland. Men jag tycker heller inte att hon var svag som stannade kvar. Det hon strävade efter var att leva ett gott liv med de människor hon älskade. Hon var aldrig rädd för att uttrycka sina känslor och åsikter, aldrig rädd för att någon skulle tycka att hon var "för känslig". Hon sa emot Mr Sheffield utan att blinka. Och han lyssnade. De krångligaste situationer tog de sig igenom. I ett avsnitt visade man tydligt att de väntade med sitt kärleksförhållande av respekt för barnen. Om det inte skulle fungera.

Fran Fine, en bimbo? Vi ger inte kloka föräldrar nog cred i dagens samhälle. Fran Fine är ett gott exempel på en god förälder som genom att vara sig själv, genom att se och lyssna på barnen som sina jämlikar nådde fram till dom med sitt budskap. Var dig själv. Maggies självförtroende blommade, Brighton fick mer medkänsla för sina systrar och Grace.... haha ja, Grace fick helt enkelt vara excentrisk. Skillnaden var att någon nu lyssnade på henne.

Många tycker att Miss Fine klädde sig olämpligt för att vara en barnflicka. Men jag citerar min mamma: "Det är viktigt att människor som jobbar med barn har färgglada och roliga kläder."
That's all. Att jobba med barn ska inte vara deprimerande. Det behövs fler färgglada vuxna på dagis. Fran passade inte in i sammanhanget, utifrån sett. Men när man väl lärde känna henne så charmade hon alla.

The Nanny har en speciell färgglad plats i min barndom. I love you Fran. Eller, som Miss Fine skulle sagt: I love you more.

Hur nördar du dig?

På frågan hur ni helst nördar er svarade ni såhär:

Berätta mer! Vad gör du tillsammans med vem och vilken är den bästa nördstunden på dagen?

Tanter

I helgen kommer jag att hålla ett föredrag om tanter på Norrbottens museum i Luleå. Kom och lyssna!

Programmet finns här

Om fantastisk yoghurt!

Media! Reklam! Humor!

Robyn gör Björk

Allt Robyn rör vid blir ju till guld, och när hon rör vid något som redan är guld så blir det... eh... dubbelguld? Släpper guldmetaforen, ren och skär magi är det i varje fall när Robyn gör Björks Hyperballad.

Pratchett!

Träna ninja! Ultimate Warrior!

Apropå Sannas urgulliga ninjainlägg så måste jag dela med mig av den här fantastiska annonsen jag såg på en anslagstavla i Karlskoga för några år sen:

Vi kanske borde gå ninjakursen och göra som ninjorna i klippet och smyga ner godis i fickorna på Umeborna? Proud nerdy ninjagirls, who's with me?

TED och John.

Jag spenderade gårdagen i soffan med min bärbara dator på soffbordet, inte (bara) för att jag är en slöfock, utan för att jag var sjuk - ja, faktiskt så där lagom sjuk som man ibland önskar att man ska bli: matt och trött, måhända med en antydan av feber, men inte plågsamt förkyld. En helt legitim anledning att inte göra annat än slöa, med andra ord. En stor del av min dag gick åt till att titta på föreläsningar på TED. Rekommenderas starkt om du som jag är en nörd av det omnivora slaget. Föreläsningarna är bara ca 10-20 minuter långa, så det är ett bra sätt att fördriva lite tid på.

Att kalla det föreläsningar är kanske lite missvisande. "Föreläsning" låter lite...torrt (vilket visserligen inte behöver vara något negativt om man är nörd), och även om inte alla ämnen som avhandlas är lättsamma så är presenteras de på ett lättfattligt sätt. "Talks" heter de på TED, och det är ett mer passande ord. Hur ska man översätta det? Förslag?

Bland annat njöt jag av 16 minuter i John Hodgmans sällskap. Hodgman har skrivit den vansinnigt roliga/roligt vansinniga boken The areas of my expertise, som är en "almanac of complete world knowledge compiled with instructive annotation and arranged in useful order". I boken finns rubriker som "colonial jobs involving eels", "nine presidents who had hooks for hands" och min favoritdel: "seven hundred hobo names".

Nu tycker jag att du ska titta på John Hodgmans TED talk.

John Hodgman: Aliens, love -- where are they? | Video on TED.com

Korsord, sekretkarta

För ett tag sedan var det någon som undrade om jag kunde lägga upp något korsord som jag har gjort. Jag kom att tänka på det när jag färdigställde ett kryss idag, så här kommer det. Gammelanarkistkrysset. Det innehåller även ett litet djurtema.

Förhoppningsvis går det att se vad som står i nycklarna - annars kanske någon kan tipsa om ett bättre sätt att publicera bilden.

Jag vill även dela med mig av en annan fin bild som jag nyss kommit över, samt tipsa om tidningen Åter http://www.alternativ.nu/ för den som är intresserad av självförsörjning och att bo på landet. Man får en massa tips om hur man odlar, håller djur och tillverkar saker. Jätteintressant! Jag fick en bunt tidningar av en kompis som hade hyllrensning, och fastnade särskilt för en artikel om naturlig familjeplanering. Det är det som bilden handlar om. Det är alltså en sekretkarta, där man fyller i färg och konsistens på sina flytningar. Genom detta lär man sig att förstå sin ägglossning och menscykel. Jag ska lätt göra en sån när jag slutat käka p-piller. Man har ju inte en aning! Så besatt som jag kan vara av mina flytningar, men utan att kunna tolka dem (varför ser det ut som keso - har jag fått skabb?), så måste det här vara någonting för mig.

På temat självförsörjning och hippieflum, kom jag också att minnas hur jag samlade läkeväxter och ville bli en häxa i tonåren. Jag ritade av olika växter och samlade recept, men lyckades aldrig vara ute i tid och skörda, så det enda jag hade att göra dekokt på var rölleka, och den hade inga särskilt intressanta effekter, vad jag minns. Jag gjorde även ansiktsmask av banan och havregryn. Receptet är 1 banan, 1 msk honung, 5 msk malda havregryn och ev. lite destillerat vatten. Man lägger den på fuktig hud och låter den sitta i en kvart. Fuktgivande och lite som peeling.

Otroligt utskällt område (i synnerhet av män?), detta med läkeväxter och örtmedicin, men jag tycker det är kul, jag. Det är så sjukt kul att tillverka saker själv, och massproducera och hälla i burkar och sortera. Vare sig det är "magiskt" te eller blåbärssylt. Jag funderar på att börja göra tvål.

Bibliotekarie = potentiell superhjälte!

The Oracle/Batgirl är sååå cool. En sann nördförebild. Och det är sant, att vara bibliotekarie/informationsproffs är en väldigt användbar och bra superkraft!

Jag vill ha alla "Birds of Pray" här, nu. Och TV-serien. Genast. Lektion 1024 i tålamod... :-)

Ninja-love

Jag vill att osynliga ninjor ska stoppa godis i mina fickor också. Jag gillar choklad men inte marsipan, kokos eller mandelmassa. Hint. Hint...

Tack Lena-Olivia för att du tipsade mig om det här på FB

Nominera oss!

Om ni gillar det här galna projektet som vi håller på med så får ni gärna nominera oss till UnderbaraClara-stipendiet! Det skulle vara himlarns sjysst att kunna använda prispengarna till att få hit skribenterna från andra delar av Sverige till en PNG-get-together i Umeå tycker jag. Så att alla kan träffas och komma tillbaka till bloggen inspirerade, glada och ännu lite modigare. Nominera, nominera!

(Nominera, vilket lustigt ord det är att säga. Och passande också, nominera -> nomen -> namn -> namnge, har jag rätt?)

Pride

Prideveckan har kommit och gått. I år hade jag sån tur att jag faktiskt var i huvudstaden och kunde bege mig till Pridetåget. Det var en jättekul och lätt surrealistisk upplevelse. Underligast var relationen mellan tåget och publiken. Å ena sidan var det en oerhört engagerande och glädjande uppvisning av samhällets uppskattning för (av?) sveriges hbtq-befolkning. Applåder och hurrarop. Å andra sidan var kontrasten mellan tågets fest-dans-stämning och stelbentheten hos publiken 2-3 led bak slående. INGEN mer än jag dansade i publiken (så kändes det). I alla fall inte i närheten av mig (jag stod vid Kungsträdgården, det fanns massor med folk som potentiellt hade kunnat dansa loss). Och det var ju värsta chansen! Dansmusik på högsta! Karneval! Men inte då.

Roligast publikkommentar (man med finsk, butter accent): "Meh, ska centerpartiets partiledare vara med på det här fjanteriet också?"

Anyway, eftersom alla andra stod så stilla (och inte såg man något heller) så hoppade vi in i tåget. Det rekommenderas - jättekul! Folk blev mycket oroade där vi gick in, "Får man göra så?", men det var det värt. Vi gick med F! hela vägen till Pride-området och stannade sedan och tog kort på de som kom efter. Bäst utklädnad hade den galna hattmakaren från Alice i Underlandet. Tyvärr fick jag inte någon bra bild (även om jag hade chansen när jag blev bjuden på "Drink me" men tackade nej). Bild 176 här är bättre, men detta är det bästa jag kan erbjuda från min kamera:

Viktigast budskap:

Finast plakat (Det är ju Lotta på Bråkmakargatans gosegris! Vad heter han nu igen...):

Balansakt (Det fanns visserligen en man som hade gått på styltor hela vägen också men bilar är hala!):

Fjädrar:

Lack & Läder (Jag har alltid gillat Batman):

Pudel:

Och mina personliga favoriter:

Mario och Luigi var klart sötast och bäst i hela tåget! Kram till er om ni av något ödets nyck läser detta!

FIGHT CLUB!

Tack Mikaela på Geek Women Unite (Sweden) för att du postade det här underbara klippet:

Missa inte!