Buffymarathon avslutat

Så var mitt Buffymarathon över. 144 tim Buffy The Vampire Slayer utspritt över två månader. Har skrattat och gråtit, förundrats och förfärats. Känt karaktärerna i mitt kroppsspråk, ansiktsuttryck och tankar. Testat Spikes gångstil med framgång, Willows leende och samtidiga huvudvickning, Buffys fokus när det verkligen gäller och aldrig har mina glasögon varit så välputsade som nu. Lärt mig saker om serien och lärt mig saker om mig själv. Precis som det ska vara. En bra bok räcker ett tag men en bra tv- serie räcker betydligt längre.

Det känns bra... men tomt.

Lite som; vad ska jag hitta på nu?

ReSpEkT, yo!

Om det regnar nån dag eller om du har tråkigt tycker jag att du ska kolla in Gokusen. En intelligent antihjälte som är lärare. En riktigt stökig klass. Visserligen glorifierar serien yakuzan en smula (hrm) och visserligen finns karaktären "den evige pervererade mannen" med (han är svår att undvika i animésammanhang). Men det coola är att den kvinnliga huvudpersonen slipper spela på sin sexualitet/sitt kön utan blir respekterad för andra egenskaper. Tyvärr får en av birollerna bära den bördan, men hon gör det i alla fall med viss intelligens. Serien är rolig. Ha-ha-funny. Och smart. Ni lärare där ute borde vara lite extra intresserade. :-)

Wake Up!

Åh bästa electrobrudarna Robots In Disguise är tillbaka, hur har jag kunnat missa det? Illa illa! Det är för övrigt lite ironiskt att mitt favoritband heter Robots In Disguise när min största skräck är cylons och det oundvikliga robotupproret... Här är iaf deras nya video Wake Up:

Bonus till språknördarna: Robots In Disguise består av Dee Plume och Sue Denim, hittar ni ordvitsarna i de namnen?

sur och lite bitter

jag är allmänt missnöjd med min nörderi just nu..... orsak: sommarjobb, detta helvete på jorden. Jag surar för att jag känner inte att jag har ork eller lust att göra något kul på den tid som kallas fritid.

eller det är inte helt sant: jag är aktiv, men på ett väldigt lugnt sätt.... säsong 3 av True Blood har dragit igång over there, jag har äntligen införskaffat en box av Mad men och jag läser lite i taget ur Ebba Witt-Brattströms Å alla kära systrar!


Men det är ju sommar! Jag vill sitta på uteserveringar, dricka vin, lyssna på nån bra liten spelning och känna friheten.


Jag återkommer nån dag när jag är lite mer pepp.... då ska jag gå in på att det är mkt homoerotik i nya True blood

Bord för bibliofiler.

Gillar verkligen denna enkla, men ändå oväntade idé. Ett bra sätt att förvara böcker när bokhyllorna är fulla. Bild från craftzine.

SKRATTFEST

ÅH!

Detta är ett fantastiskt avsnitt ur säsong 3.

SE DET!

Avsnittet heter URGO.

Hmm, intressant!

Jag har hittat två konvent. Båda verkar ha tonvikten på SF, vilket känns synd eftersom jag är mest intresserad av Fantasy. Men det vore jättekul att åka på en sån här grej nån gång! Kanske Eurocon i Stockholm 2011, Condense i Göteborg är i helgen och det har jag inte en chans att hinna med...

Hmmm, hur ska man tolka detta?

Specialintressen eller inte? Man kan nog lugnt säga att det står och väger...

The Burning Times

Jag vill passa på att tipsa om en riktigt bra dokumentär om förföljelserna av häxor. Den är ganska obehaglig och lämnar en dov avsmak för mänskligheten i munnen. Men sevärd ändå.

WWKIPD

Hörni, vet ni vad det är för dag idag? Nej, inte min födelsedag. Det är WWKIPD, World Wide Knit In Public Day! I Umeå firades det i Rådhusparken, tyvärr hade jag totalt missat att det var idag, annars hade jag lätt suttit där med en stickning.

Men nu ska jag virka istället, har fått en beställning på ett sånt här fint hårband av Jannice. Jag tänker en riktigt stark härlig färg som blir fin i hennes mörka hår. Jag gillar ju att göra små grejer som blir klara snabbt eftersom jag har svårt att avsluta mina projekt. Men om jag ägnade lika mycket tid åt att faktiskt handarbeta som jag lägger på att surfa runt på Craftster och Ravelry skulle jag nog ha hela högar med allehanda stickade och virkade alster hemma!

Det är tid att berusa sig! För att inte vara Tidens plågade slavar, berusa er utan uppehåll! Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag.

Så här lagom till helgen har jag ett öltips! Ölets namn är: Rochefort 8 och är ett belgiskt trappistöl bryggt på ett kloster vid namn Notre Dame de Sant Remy. Det finns att köpa på många Systembolag och så här skriver de på sin hemsida: Smakrikt, kryddigt öl med viss sötma. Inslag av torkade örter, humle och pomerans.

Trappistöl och dess innebörd: Trappistöler är bryggda av trappistmunkar i Belgien och Nederländerna. Alkoholhalten på ölet brukar ligga mellan 6 och 11 %. Det är väldigt smakrika och mustiga öler, alltså kanske en aning svår övergång för de som föredrar cider eller ljusa lagersorter. Är man dock en öldrickare som inte brukar gilla söta drinkar och annan söt alkohol så är Rochefort 8 ett hett tips, en smakupplevelse utöver det vanliga.

Nästa inlägg blir det åter musik för då ska jag presentera er för en kåt jazz-era representerad av kåta jazz-brudar på 30-talet! Tills dess: Godnatt gott folk!

Bling for nerds.

Genom den ypperliga och väluppdaterade bloggen Craftzine (ett hett tips till alla er pysselnördar) fick jag upp ögonen för Morphologicas nördiga och snygga smycken. Detta känns ju som ett måste för alla PNG:s out there! Om ni inte vill visa upp er nördighet så bokstavligt så finns det t.ex. DNA-inspirerade halsband och örhängen. Väldigt granna, i min mening. (De påminner dessutom om mustascher, och det är ju right up my alley.)

Jag är ingen vetenskapsnörd, men jag har många gånger fastnat framför vetenskapliga tidskrifter på biblioteket, och blivit inspirerad av alla vackra bilder, så jag har inget emot att hänga lite DNA runt halsen :) Smyckena finns att köpa på Etsy. De är lite dyra, men vill man vara nördfin så får man (ibland) vara beredd att öppna plånboken.

Anni

Annis låt har äntligen kommit ut på You Tube, ni vet den jag tipsade om i det här inlägget. Ni har ju inte hört den förr men den var jättebra då och den är fortfarande jättebra.

Annis Myspace

My little precioussssss pretty moving picture...

Det finns vissa filmer som jag vill se så gärna att jag klänger mig fast vid dem. Jag vill inte glömma bort dem så jag fokuserar på dem så mycket att det närmast blir tjatigt. Senast sedda sådan film var "The Imaginarium of Doktor Parnassus". Det tog några månader, men sedd blev den och det var värt det (även om jag tyckte att slutet var otillfredsställande). Nu har jag hittat nästa besatthet: Neverwhere. Det är en miniserie, producerad av BBC, och manusförfattare är ingen mindre än Neil Gaiman. Jag gillade boken och blev mycket nöjd av att få reda på att det fanns en filmatisering. I detta fallet är det dessutom så att miniserien kom innan texten. Nu börjar jakten på filmen för denna gång. Jag känner det i mina ben - moahahaaa.

(Det fanns ingen vettig trailer, så det fick bli vad jag hittade...)

Hoppsan jag är en nörd!

Hej alla!
Tänkte berätta lite om hur jag kom på att hoppsan jag är en nörd! Det hela började med att jag såg en På spåret final, läste nr 1/10 av Bang och någon gång därefter satte mig ner och skrev en lista över mina intressen. Ett utdrag:

Intressen som hängt med ett tag:
- Modesty Blaise
- Nintendo 8 bitar
- Pingis
- Franska revolutionen

Nyfunna intressen:
- Att försöka odla en trädgård där alla blommor och allt annat kan ätas eller användas.
- Att försöka rita egna serier

Man skulle kunna tro att polletten trillat ner tidigare. Men icke. Trots detta hade jag helt missat att jag kunde vara en nörd. Inbillar mig nu att om jag varit kille hade det varit ganska uppenbart? Men det är ju uppenbart! Att inte kunna prata om vissa saker för att en hela tiden vill ta ämnet till detaljnivå, vilket är ointressant för de flesta, tycker jag en kvalificerar en nörd. Att sedan välja att fortsätta prata oavsett mött intresse eller välja att vara tyst/byta ämne kan nog vara det som gör hur mycket nörd man uppfattas som? I den här bloggen kommer jag ta chansen att skriva om det jag tycker är intressant inom det jag tycker är intressant.

Men det får bli en annan gång. Nu blir det några hälsosamma avsnitt av Buffy och sedan lite sortering bland serierna i bokhyllan. Helt legitima saker att prioritera en solig söndag.

Misogyn feminist?

Jag är mitt i en lång (vi räknar månader) och givande diskussion om feminism och i veckan frågan kom upp:

Kan man vara misogyn och feminist samtidigt?

För mig är det motsatser som utesluter varandra. Det går inte att sträva mot jämställdhet och samtidigt hata och förakta det andra könet. (misogyni / misogyny)

Min diskussionspartner kontrade med att det finns gott om misandri (misandry) i feministiska kretsar, så varför skulle man inte kunna vara en misogyn feminist?

I mina ögon går det ändå inte ihop. Visst att man kan bli frustrerad och arg ibland och uttrycka sig misogynt eller misandrint om varandra. Men är man misogyn eller misandrin så är det en del av ens personlighet på ett djupare plan och hindrar då också den förståelse som jag ser som central i feministisk analys. Det är att stänga dörrarna för förändring och bidra till låsta positioner - en form av konservatism helt enkelt. Ett annat sätt att låsa positionerna och att föra "könskriget" vidare i form av just krig. Det går helt enkelt inte ihop med min syn på feminism som en strävan mot att saker ska bli bättre - att vi alla ska få det bättre. Det går inte att upptäcka varandra som personer när man barrikaderar sig bakom fördomar och hat mot varandra. En sådan uppdelning går inte att bygga på tycker jag och det går verkligen inte ihop med tankar på genus och queer - alltså att många egenskaper, beteenden och attribut som traditionellt ses som knutna till biologiskt kön i själva verket är knutna till socialt kön. Att man kan välja vem och hur man vill vara utifrån sin personlighet istället för sin kropp.

Men så hörde jag också från annat håll åsikten att misogyni och feminism kan samexistera i en och samma person.

Jag får det inte riktigt att gå ihop helt enkelt - hur? Förklara och resonera - vad tycker ni och varför? 

Kan man vara en misogyn feminist?

feminism?



made by feminist?

(redigerad 6 juni 22:24)

Resultat - Hur mycket umgås du med datorn

Vad kan man säga - det blir mycket datortid det...

Confessions of a nerdy girl

(som titeln till trots är skrivna på svenska)

Hej!

Jag heter Tove. Varken den första eller andra eller ens den 24:e med det namnet som kommer upp när jag söker på Google. Det stör mig lite. För att vara så ovanligt i IRL är det minsann jävligt vanligt i cyberrymden.

Jag är nörd också. Och tjej. Särskilt gillar jag nördiga serier. Som Larson eller Monty eller Dilbert. Det är väldigt märkligt. Killar brukar reagera väldigt olika på detta. Antingen blir de glada eller också arga för att någon brud försöker sno "deras" favoritserie. Det slutar ofrånkomligt med verbala humordueller där man ska citera rätt Dilbertserie från -87 för att vinna stora nördpriset. Oftast förlorar jag(priset man betalar för att nörda in sig på flera saker(och för att ha ett liv)). Men ibland vinner jag. Oh sweet victory!

Jag ska ägna mitt bloggande åt att nördigt nog försöka komma ihåg de bästa bråken. Sen kan jag vinna nästa gång.

Live long and prosper!

Apropå

Filmen av låten "Black Roses" från avslutningskonserten med Skapande Musik 2010 har kommit ut på You Tube, ni vet den jag pratade om här. Det är Maria L som är backup-sångerska till Jessica. Well done :-)

Synd bara att ljudet på filmen är så obalanserat...

Down with your theories, down with your conventions; This cat lives in another dimension.

Hej! Som jag skriver i min profil; Jag är Emma, 22 år gammal boendes på 22 kvm. Förutom CSN-skulder, framtidsförvirring & övertygelsen om att man kan ha nötter i Allt och därmed öka dess nivå av awesomeness så besitter jag ett antal passioner. Nörderier.

Nörderier; saker jag känner en ibland oförklarlig koppling till samt passion för. Mitt huvudnörderi, bluesen, hänger ihop med en fascination för den amerikanska södern & det är en fascination som började med att jag hittade en CD med Creedence Clearwater Revival när jag var i lågstadie-åldern. Med den fascinationen, lite av en förälskelse, tillkommer ett intresse för medborgarrättsrörelsen, cajunmat & självfallet: musiken. i've got the hots for södernrock, viss country & nästan all slags blues. Detta tar sig i utryck främst genom oändliga spellistor som mina grannar bör kunna utantill, en kompulsivt inhandlande av alla böcker jag kan hitta i ämnet samt ett nyligen utvecklat beroende av att införskaffa vinyler genom Tradera.

Andra nörderier? God öl & brödbak! Jag kreverar alltså av lycka om jag sätter på en vinyl med Lightnin' Hopkins, knäcker en Kwak & äter en bit Focaccia jag nyss bakat. Om jag dessutom gör allt detta barfota en varm sommarkväll på en balkong/altan så svimmar jag av välbehag. Då får man använda en hälsovådlig nivå på decibelskalan för att väcka mig ur min dvala samt en kofot av något slag för att bända loss mig mig från stolen. Att stänga av musiken avråder jag starkt ifrån, det är som att väcka någon som går i sömnen; potentiellt livsfarligt.

Dessa nörderier hör inte till de allra mest klassiska, men ack - ha förtröstan! Jag har utvecklat en på gränsen till osund passion för serien Preacher (Garth Ennis & Steve Dillon) och som vilken fantast som helst så vill jag frälsa er! Läs om serien & dess handling på gamla goa wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Preacher_%28comics%29 ) & plocka det första av de 75 nummer som existerar. Kom igen; En desillusionerad präst ger sig ut på en road trip för att bokstavligen hitta Gud och konfrontera honom/henne/det. Med sig har han en kvinnlig yrkesmördare & en alkoholiserad irländsk vampyr. Vad kan gå fel med en sådan handling? Genren är är blandning av western, noir, svart humor, fantasy & skräck.

Tack för mig denna gång! Jag skall nu bege mig ut i solen & se till att även denna dag får sin dos belgisk öl, blues & barfotagång.

Dagens bluesdänga: Lightnin' Hopkins - "Gin Bottle Blues"

Buffy spöar Twilight

Åh detta är ett fantastiskt ihopklipp av Twilight och Buffy. Särskilt roligt är det för oss som älskar Buffy och tycker att Edward är en rätt förfärlig töntig och patriarkal figur.

Om nörderi och nördfeminism

Till alla som sitter och funderar på om de verkligen ÄR nördar, PÅ RIKTIGT.

Och en sång. För att den är så bra. Så var det för mig, men det måste inte ha varit så för dig - du kan vara nörd ändå!

"Och jag grät mig till sömns efter alla dar" av Säkert!