måndag 20 juni 2011

Hur man använder en recensent

Som nörd eller geek så vill man ju gärna hitta det bästa av det bästa att utgå från. För att trassla ut det göttaste ur snåren så kan det vara bra att veta hur man använder sig av en recensent. Recensenter gör nämligen en himla massa sökande och gallrande för att andra ska spara tid. Men det finns en del saker som man kan ha i åtanke när man ger sig in bland recensionerna. De tre viktigaste är:

1. Hitta en recensent som tycker och fungerar som du. Ibland kan man få intrycket av att det fungerar åt andra hållet, att recensenten är experten som tycker "rätt". Så är inte fallet. En recensent kan ha mer expertkunskap, erfarenhet och fler infallsvinklar än en själv, lyfta eller sänka och ge nya sätt att se på saken. Själv har jag till exempel alltid med ett feministiskt perspektiv när jag läser och tänker kring litteraturen jag recenserar. Det framstår inte alltid explicit i mina texter, men det finns där och jag tycker att det är viktigt. Andra recensenter har andra infallsvinklar. I bästa fall är det väldigt inspirerande att ta del av en recension. Men till syvene och sist är ju hela poängen att man ska hitta något som man själv tycker om.

Är det här din recensent?

2. Hitta en recensent som är pålitlig. En recensent bör vara tjurigt envis i att hålla på sin integritet, sina tankar och sina åsikter och ska undvika att påverkas av saker som presenter, personliga relationer eller andra auktoriteters åsikter. Med "påverkas av andra auktoriteters åsikter" menar jag tillfällena när recensentens egen åsikt dör ut när hen märker att någon annan har tyckt annorlunda. Det är inte lätt att veta när det har hänt, men man kan få en platt känsla av likformighet när det blir så. Konsensus-alla-ska-tycka-likadant-idealet är alltså ingenting man vill ha här. Recensionerna är en plats där obekväma tjurskallar som inte kan låta bli att säga vad de tycker får blomma ut och komma till sin rätt (personligen har jag gäspat åt eller tyckt illa om en majoritet av den västerländska litteraturkanon). Lite debatt och bollning mot vad andra har tyckt kan däremot tillföra en välkommen dynamik och ge en känsla för recensionsobjektets sammanhang. Men det ska kännas att det är ditt bästa som är i centrum.

3. Lita inte på din recensent. Alltså. Som recensent så gör man så gott man kan. Men det är omöjligt att till exempel täcka upp all utgivning i en genre - till och med om det är en ganska liten genre så gör man prioriteringar. Och även om man lyckas gå igenom allt som kommer ut så finns det alltid en prioriteringsordning som avgör vilka böcker/filmer/produkter som blir lyfta och omnämnda. 
När jag sitter och bläddrar i utgivningskatalogen så delar jag in det jag ser i olika grupper, dels baserat på kunskap men också på känsla och smak. Vissa böcker framstår som obligatoriska och viktiga - jag vet att de kommer att vara aktuella att skriva om. Kanske är det en stor författare, kanske är de aktuella i tiden eller i flera medier samtidigt eller något annat. Sen finns böckerna som jag hoppas på för att de talar till mig som läsare, de väcker min egen läs-passion. Och så finns böckerna som jag är skeptisk till men läser för att utmana mig och bredda mig. Slutligen har jag böckerna som jag uppfattar som ointressanta nog att strunta i. Men jag kan inte veta det säkert på bara en kort presentation.
Ibland har jag fel. "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeldt är ett exempel på det. När jag såg den i katalogen valde jag bort den och tänkte något i stil med "standard drama-smärta-överleva-ungdomsbok". Men sen vann den priser och fick massor med beröm så då blev jag nyfiken. Och efter att ha hört författaren prata och läsa högt på LittFest i Umeå för några månader sen så har den kommit in på min måste-läsa-lista. När jag rationaliserade bort den hade jag alltså fel, fel, fel. Det går åt andra hållet också, böcker som jag har hoppats på kan visa sig vara menlösa (men det händer inte alls lika ofta). Lita inte på att "Din" recensent täcker upp allt, så skaffa några fler recensenter. Men lita inte på att de täcker upp allt heller. Din nya favoritbok/film/serie/pryl/etc. kanske aldrig ens har tagit sig in i en tidning, eller ut på en blogg.

söndag 19 juni 2011

sommartv, del 2

Mina favvoserie Mad men, säsong 2 går nu i repris på kanal nio. Varje söndag visar de dubbelavsnitt. Det kommer att vara fantastisk bakistv, men kanske med viss reservation för att man kommer känna sig jävligt sunkig i jämförelse med Jane och Betty.


tisdag 14 juni 2011

SR Morgonpasset i P3: Hanna äter frukost med Annika Norlin

två av mina favoritpersoner, Hanna Hellqvist och Annika Norlin i vad man skulle kunna tro är en sketch! =) Man måste nog vara ganska insnöad för att verkligen uppskatta det, men Hanna är ju så jäkla charmig!!

tyvärr ganska kasst ljud.

Förövrigt vågar jag inte lyssna på Morgonpasset nu när det är sommar, jag hatar alltid vikarierna.



sommartv

sommartv är ju allmänt sugigt! Allsång på skansen och de där jäkla Midsommer... tråk!

Men ibland går det nån hyfsad repris på svt, och i år är den serien Cleo, sist den gick var vi kanske lite för unga för att uppskatta den men nu är det läge att ge den en chans! Bra svenska skådisar (älska Suzanne Reuter!), roligt manus om vardagsvuxenlivet. Och för oss skarsgårdsälskare: Gustav S spelar Reuters son! Som pricken över i:et har serien ett sjukt bra soundtrack med många grymma svenska poplåtar. Överlag känns det verkligen som en smart och välarbetad serie.

Går måndagkvällar på svt.


måndag 13 juni 2011

Om jag hade...

Ååååh. Om jag hade pengar så skulle jag vara på Eurocon nästa helg. Jag skiter i Jan Malmsjös jäkla trappor och Gwen Stefanis Galiano gown när det finns chans att shoppa loss på konvent och expos. :-P

Räddningsaktion

Den enda oberoende serietidningen för barn, Tivoli, är som ni kanske (eller kanske inte) vet nedläggningshotad. Eftersom den är riktigt bra, smart, rolig och medveten så är det jättesynd. Som tur är tycker fler som jag, så en räddningsaktion sprider sig nu över nätet för att se till att tidningen får fler prenumeranter (de har haft svårt med att få trängas men jätten Egmont i butikerna).

Tivoli finns där för dem som blivit besvikna på Bamse och undrar vad de ska läsa nu. Och för oss som faktiskt inte tyckt att Bamse varit särskilt fantastisk på ganska länge. Anyways. Om någon funderar på vad de ska ge något barn i present så är detta ett guldläge - hållbar utveckling för en kvalitétstidning, en breddning av marknaden med serietidningar för barn (som nu domineras av en utgivare) och bra läsning för en själv vid tillfälle. 

söndag 12 juni 2011

American Gods blir också TV!

Ännu mer Neil Gaiman-teve-nyheter! I april i år rapporterades att Tom Hanks produktionsbolag ska göra tv-serie av Gaimans helt fantastiska roman American Gods för HBO, vilket jag hade missat, och nu är det tydligen klart att det blir sex säsonger med 10-12 avsnitt vardera. Och Gaiman är väldigt involverad, han är både executive producer och writer enligt artikeln. Det här kommer antagligen bli riktigt rejält med awesome. Tyvärr får vi vänta ända till tidigast 2013, men vi har ju Game of Thrones och True Blood att trösta oss med från kära HBoobO till dess.

lördag 11 juni 2011

Sommarserier

Det är inte bara under regniga dagar man kan bli sugen på en bra tv-serie. Riktiga värmeböljor som den som nu belägrar staden tvingar mig att vara inomhus för att inte gå under, åtminstone mitt på dagen när det är som varmast. Men, som kreti och pleti gärna utbrister: vi ska inte klaga på värmen! (Det är tydligen förbjudet.*) Idag gjorde jag således slag i saken och beställde en dvd-box med Huset Eliott. Nu hoppas jag att den är lika bra som jag minns att den var!




*För att inte bli socialt utstött och bespottad för att jag inte jublar över hettan får jag lägga till att jag visst gillar värme - jag blir bara knasig av att vara ute när det är för varmt. Det är mig det är fel på, inte värmen. ;)

lördag 4 juni 2011

Apropå nördar...

...så har jag just börjat läsa Uncle Tungsten - memories of a chemical boyhood av Oliver Sacks.

Författaren, som är läkare och professor i neurologi, har bland annat skrivit Awakenings (som låg till grund för filmen med samma namn) och The man who mistook his wife for a hat. Den senare boken, som innehåller skildringar av människor med underliga neurologiska störningar, var min första kontakt med Sacks, men det var inte förrän jag hörde honom i radioprogrammet Radiolab (som jag f.ö. älskar! Lyssna genast!) som jag verkligen fattade tycke för honom. Han är mycket vältalig, verkar både intelligent och jordnära och så där härligt...brittisk.

Uncle Tungsten är lika mycket en kärleksförklaring till vetenskapen som en barndomsskildring, och Sacks skriver så passionerat och entusiastiskt om de mineraler, metaller, gaser och kemiexperiment som fascinerade honom som barn att jag genast vill uppsöka ett geologiskt museum eller köpa något slags "chemistry for dummies"-set och börja laborera.

Och hur högt slår inte detta på nördskalan: på bussbiljetterna stod på den tiden bokstäver och siffror, och lille Oliver började samla på biljetter där bokstäverna och siffrorna slumpade sig så att de visade olika ämnen och deras atomvikt: t.ex. O 16 (syre) och S 32 (svavel).

Efter den här boken tror jag att jag måste slå till och äntligen skaffa mig en affisch med det periodiska systemet - eller kanske sy ett sånt här överkast? (Bild från inspire me now)

torsdag 2 juni 2011

dag 29 – en låt från din barndom

Jag väljer och vrakar från musikutmaningslistan, och idag bjuder jag musik från min barndom. Min pappa brukade sjunga för mig, och förutom Fridas visor av Birger Sjöberg sjöng han mest Taube-visor. Möte i monsunen är fortfarande min favorit, och jag minns att jag tyckte det var hemskt (och) spännande när alla djur smet ut ur sina burar...



Om jag blir förälder ska jag definitivt sjunga mycket för mitt/mina barn, för det är verkligen fina minnen - även om de visor som gjorde starkast intryck på mig var de som var lite hemska och spännande...Här kommer en till, denna gång framförd av Evert själv.



Jag tycker fortfarande synd om den lilla anden som till himlen for...