Hur man använder en recensent

Som nörd eller geek så vill man ju gärna hitta det bästa av det bästa att utgå från. För att trassla ut det göttaste ur snåren så kan det vara bra att veta hur man använder sig av en recensent. Recensenter gör nämligen en himla massa sökande och gallrande för att andra ska spara tid. Men det finns en del saker som man kan ha i åtanke när man ger sig in bland recensionerna. De tre viktigaste är:

1. Hitta en recensent som tycker och fungerar som du. Ibland kan man få intrycket av att det fungerar åt andra hållet, att recensenten är experten som tycker "rätt". Så är inte fallet. En recensent kan ha mer expertkunskap, erfarenhet och fler infallsvinklar än en själv, lyfta eller sänka och ge nya sätt att se på saken. Själv har jag till exempel alltid med ett feministiskt perspektiv när jag läser och tänker kring litteraturen jag recenserar. Det framstår inte alltid explicit i mina texter, men det finns där och jag tycker att det är viktigt. Andra recensenter har andra infallsvinklar. I bästa fall är det väldigt inspirerande att ta del av en recension. Men till syvene och sist är ju hela poängen att man ska hitta något som man själv tycker om.

Är det här din recensent?

2. Hitta en recensent som är pålitlig. En recensent bör vara tjurigt envis i att hålla på sin integritet, sina tankar och sina åsikter och ska undvika att påverkas av saker som presenter, personliga relationer eller andra auktoriteters åsikter. Med "påverkas av andra auktoriteters åsikter" menar jag tillfällena när recensentens egen åsikt dör ut när hen märker att någon annan har tyckt annorlunda. Det är inte lätt att veta när det har hänt, men man kan få en platt känsla av likformighet när det blir så. Konsensus-alla-ska-tycka-likadant-idealet är alltså ingenting man vill ha här. Recensionerna är en plats där obekväma tjurskallar som inte kan låta bli att säga vad de tycker får blomma ut och komma till sin rätt (personligen har jag gäspat åt eller tyckt illa om en majoritet av den västerländska litteraturkanon). Lite debatt och bollning mot vad andra har tyckt kan däremot tillföra en välkommen dynamik och ge en känsla för recensionsobjektets sammanhang. Men det ska kännas att det är ditt bästa som är i centrum.

3. Lita inte på din recensent. Alltså. Som recensent så gör man så gott man kan. Men det är omöjligt att till exempel täcka upp all utgivning i en genre - till och med om det är en ganska liten genre så gör man prioriteringar. Och även om man lyckas gå igenom allt som kommer ut så finns det alltid en prioriteringsordning som avgör vilka böcker/filmer/produkter som blir lyfta och omnämnda. 

När jag sitter och bläddrar i utgivningskatalogen så delar jag in det jag ser i olika grupper, dels baserat på kunskap men också på känsla och smak. Vissa böcker framstår som obligatoriska och viktiga - jag vet att de kommer att vara aktuella att skriva om. Kanske är det en stor författare, kanske är de aktuella i tiden eller i flera medier samtidigt eller något annat. Sen finns böckerna som jag hoppas på för att de talar till mig som läsare, de väcker min egen läs-passion. Och så finns böckerna som jag är skeptisk till men läser för att utmana mig och bredda mig. Slutligen har jag böckerna som jag uppfattar som ointressanta nog att strunta i. Men jag kan inte veta det säkert på bara en kort presentation.

Ibland har jag fel. "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeldt är ett exempel på det. När jag såg den i katalogen valde jag bort den och tänkte något i stil med "standard drama-smärta-överleva-ungdomsbok". Men sen vann den priser och fick massor med beröm så då blev jag nyfiken. Och efter att ha hört författaren prata och läsa högt på LittFest i Umeå för några månader sen så har den kommit in på min måste-läsa-lista. När jag rationaliserade bort den hade jag alltså fel, fel, fel. Det går åt andra hållet också, böcker som jag har hoppats på kan visa sig vara menlösa (men det händer inte alls lika ofta). Lita inte på att "Din" recensent täcker upp allt, så skaffa några fler recensenter. Men lita inte på att de täcker upp allt heller. Din nya favoritbok/film/serie/pryl/etc. kanske aldrig ens har tagit sig in i en tidning, eller ut på en blogg.

"Battle of the Boob Bombs"

Detta är så sant. Det är en vrickad värld därute som man måste kämpa med som kvinnlig nörd. Jag väljer mest att dissa idioterna bakom och skratta åt deras felaktiga marknadsföring eftersom jag inte orkar vara arg hela tiden. Inte en chans att de får mig att klicka på de där annonserna säger jag bara. Och det är ju inte bara på torrents, det är överallt. Så snart datorn inte har tillräckligt med antagen information om ens könstillhörighet kommer de halvnakna tjejerna och viagrareklamen upp. 

Det är bara att ducka för bröstbomberna och fokusera på uppgiften - låtsas att det är som vilket datorspel som helst med bomber. Jag kallar "spelet" för "Battle of the Boob Bombs", själv spelar jag ninja (smyga runt, ducka, göra min kill och försvinna med looten). Tjejen i filmen är mer av en warrior. Under tiden får annonsörerna inga pengar av oss och tji fick de.

Blog sez

"I Aten't Dead"

Hur nördar du dig?

På frågan hur ni helst nördar er svarade ni såhär:

Berätta mer! Vad gör du tillsammans med vem och vilken är den bästa nördstunden på dagen?

Tanter

I helgen kommer jag att hålla ett föredrag om tanter på Norrbottens museum i Luleå. Kom och lyssna!

Programmet finns här

Ninja-love

Jag vill att osynliga ninjor ska stoppa godis i mina fickor också. Jag gillar choklad men inte marsipan, kokos eller mandelmassa. Hint. Hint...

Tack Lena-Olivia för att du tipsade mig om det här på FB

Nominera oss!

Om ni gillar det här galna projektet som vi håller på med så får ni gärna nominera oss till UnderbaraClara-stipendiet! Det skulle vara himlarns sjysst att kunna använda prispengarna till att få hit skribenterna från andra delar av Sverige till en PNG-get-together i Umeå tycker jag. Så att alla kan träffas och komma tillbaka till bloggen inspirerade, glada och ännu lite modigare. Nominera, nominera!

(Nominera, vilket lustigt ord det är att säga. Och passande också, nominera -> nomen -> namn -> namnge, har jag rätt?)

Pride

Prideveckan har kommit och gått. I år hade jag sån tur att jag faktiskt var i huvudstaden och kunde bege mig till Pridetåget. Det var en jättekul och lätt surrealistisk upplevelse. Underligast var relationen mellan tåget och publiken. Å ena sidan var det en oerhört engagerande och glädjande uppvisning av samhällets uppskattning för (av?) sveriges hbtq-befolkning. Applåder och hurrarop. Å andra sidan var kontrasten mellan tågets fest-dans-stämning och stelbentheten hos publiken 2-3 led bak slående. INGEN mer än jag dansade i publiken (så kändes det). I alla fall inte i närheten av mig (jag stod vid Kungsträdgården, det fanns massor med folk som potentiellt hade kunnat dansa loss). Och det var ju värsta chansen! Dansmusik på högsta! Karneval! Men inte då.

Roligast publikkommentar (man med finsk, butter accent): "Meh, ska centerpartiets partiledare vara med på det här fjanteriet också?"

Anyway, eftersom alla andra stod så stilla (och inte såg man något heller) så hoppade vi in i tåget. Det rekommenderas - jättekul! Folk blev mycket oroade där vi gick in, "Får man göra så?", men det var det värt. Vi gick med F! hela vägen till Pride-området och stannade sedan och tog kort på de som kom efter. Bäst utklädnad hade den galna hattmakaren från Alice i Underlandet. Tyvärr fick jag inte någon bra bild (även om jag hade chansen när jag blev bjuden på "Drink me" men tackade nej). Bild 176 här är bättre, men detta är det bästa jag kan erbjuda från min kamera:

Viktigast budskap:

Finast plakat (Det är ju Lotta på Bråkmakargatans gosegris! Vad heter han nu igen...):

Balansakt (Det fanns visserligen en man som hade gått på styltor hela vägen också men bilar är hala!):

Fjädrar:

Lack & Läder (Jag har alltid gillat Batman):

Pudel:

Och mina personliga favoriter:

Mario och Luigi var klart sötast och bäst i hela tåget! Kram till er om ni av något ödets nyck läser detta!

att vara eller inte vara nörd under sommaren

"Man skulle ju kunna tänka sig att nördigheten stiger på semestern då det finns gott om tid. Å andra sidan är det sommar, då kanske man gör annat. Å tredje sidan - en gång nörd, alltid nörd?"

Sanna undrar i det tidigare inlägget hur det står till med nördigheten under sommarmånaderna.... jag kände att mitt svar kräver ett eget inlägg:

Såhär långt i mitt liv har jag egentligen inte varit med om så många "riktiga" semestrar. Mellan terminerna har jag nästan alltid arbetat och de gånger jag varit ledig under en längre tid har jag varit utomlands, och jag vet inte hur det funkar för er, men jag förknippar mitt nörderi med vardagsliv (eftersom mina stora intressen är tv, diverse läsning, musik och studentradio). Men som sagt oftast har jag arbetat, och då har det upptagit stora delar av mina vakna timmar (tiden på jobbet, att ta sig dit o hem, förbereda inför jobbet osv.)

Jag har alltså varit ganska trött, vilket lett till att jag mest vill slappa och ägna mig åt inte så aktiva nördgrejer..... alltså jag är nörd under sommaren men på ett slappt sätt. T.ex. så kollar jag på säsong 1 av Mad men när jag inväntar ett kvällspass på jobbet, jag läser Elle och längtar efter höstkläder, jag köper grejer som ska användas till pyssel senare. Just nu orkar jag inte riktigt göra saker som kräver engagemang, planering och arbetsinsats. När jag är ledig vill jag vara ledig till 100%


Jag tror att det slitna uttrycket ladda batterierna ska användas i det här sammanhanget. Jag ägnar de här månaderna till att låta mig varva ner, och börja inspireras. Sen lagomt till början av september kommer jag att vara pigg och entusiastisk. Då kommer jag att längta efter föreningsjobb med radion, storbak, symaskinen och spännande skräckromaner med samhällskritik. Det mesta ansträngande jag orkar med nu är homoerotiken i True Blood, och det är inte så ansträngande =)

Poll 4 - Nördnivå

"Ändras din nördighet beroende på årstid?" det var funderingen bakom denna fråga. Man skulle ju kunna tänka sig att nördigheten stiger på semestern då det finns gott om tid. Å andra sidan är det sommar, då kanske man gör annat. Å tredje sidan - en gång nörd, alltid nörd?

Pride-tips

Nästa vecka sätter årets Pride-festival igång. Så nu vill jag ha tips på hur man firar det på bästa nördiga vis!

Mitt eget bästa tips är att dyka in i queera internetserier. Till exempel:

I was kidnapped by lesbian pirates from outer space
och
Girls with slingshots

För den som är i Stockholm är det självklara tipset Nördcaféet på Tekniska museet.

Fyll på med tips i kommentarerna!

Hmmm, hur ska man tolka detta?

Specialintressen eller inte? Man kan nog lugnt säga att det står och väger...

Hoppsan jag är en nörd!

Hej alla!
Tänkte berätta lite om hur jag kom på att hoppsan jag är en nörd! Det hela började med att jag såg en På spåret final, läste nr 1/10 av Bang och någon gång därefter satte mig ner och skrev en lista över mina intressen. Ett utdrag:

Intressen som hängt med ett tag:
- Modesty Blaise
- Nintendo 8 bitar
- Pingis
- Franska revolutionen

Nyfunna intressen:
- Att försöka odla en trädgård där alla blommor och allt annat kan ätas eller användas.
- Att försöka rita egna serier

Man skulle kunna tro att polletten trillat ner tidigare. Men icke. Trots detta hade jag helt missat att jag kunde vara en nörd. Inbillar mig nu att om jag varit kille hade det varit ganska uppenbart? Men det är ju uppenbart! Att inte kunna prata om vissa saker för att en hela tiden vill ta ämnet till detaljnivå, vilket är ointressant för de flesta, tycker jag en kvalificerar en nörd. Att sedan välja att fortsätta prata oavsett mött intresse eller välja att vara tyst/byta ämne kan nog vara det som gör hur mycket nörd man uppfattas som? I den här bloggen kommer jag ta chansen att skriva om det jag tycker är intressant inom det jag tycker är intressant.

Men det får bli en annan gång. Nu blir det några hälsosamma avsnitt av Buffy och sedan lite sortering bland serierna i bokhyllan. Helt legitima saker att prioritera en solig söndag.

Buffy spöar Twilight

Åh detta är ett fantastiskt ihopklipp av Twilight och Buffy. Särskilt roligt är det för oss som älskar Buffy och tycker att Edward är en rätt förfärlig töntig och patriarkal figur.

Om nörderi och nördfeminism

Till alla som sitter och funderar på om de verkligen ÄR nördar, PÅ RIKTIGT.

Och en sång. För att den är så bra. Så var det för mig, men det måste inte ha varit så för dig - du kan vara nörd ändå!

"Och jag grät mig till sömns efter alla dar" av Säkert!

Weimaraner!

Åh idag har jag träffat weimaraner! Åh åh åh så fina. Hälsade på hos kennel Strongsouls som lägligt nog endast ligger 5 minuters cykelväg hemifrån mig. De ska ha valpar 2011...

Har alltid tänkt att en weimaran skulle vara för skarp, för renodlat jakthund för mig men så verkar icke fallet! Jag dreglar lite, är lite som en såndär jobbig unge som bara tjatar JAG VILL HA JAG VILL HAAA! Samtidigt som den lilla mamman i mitt huvud säger, nej nej. Du har redan en hund. Det räcker. 2 blir dyrt och jobbigt. Vi får se vem som vinner till slut. De är ju så fina på alla sätt dessa weimaraner.

Stargate SG-1

Jag tror jag håller på att utveckla ett nytt nörderi. Stargate SG-1.

Sam, åh Sam.

Resultat - vid vilken ålder insåg du att du är en nörd?

Lilla gumman...

Känner igen attityden som expediten hade när Karin från Lilla Gumman skulle köpa en ny dator. Jag har den fullt integrerad och installerad i min egen hjärna. Kraven från mig själv är stora när jag ska köpa teknik - det räcker inte med att jag vet vad jag vill ha, jag ska veta exakt vad det heter också. Annars är det inte nog. Jag vill nämligen inte bli sedd som mindre vetande så jag sätter tröskeln högt för mig själv i förebyggande syfte. Bevisar mig själv innan jag ställer frågor så att hinderbanan till högre anseende är avklarad och jag inte längre per automatik ses som okunnig. Självförsvar, helt enkelt. Det är inte alltid det fungerar och ibland kanske det bara är cyniskt, men självförtroendet stannar med mig när jag pratar med andra. Det är värre när jag är ensam med mig själv och min skoningslösa inre röst... 

Resultatet? Jag tycker aldrig att jag vet tillräckligt, men jag bli åtminstone bemött med respekt av alla andra. Rimligt? Kanske inte. Men jag har en ok dator som inte känns seg, som jag fick bra och respektfull hjälp med att köpa av fina nördar i min närhet när min kunskap inte räckte hela vägen fram. Och det var ju det jag ville, eller hur? Kanske underskattar jag människor, men jag känner mig allt tryggare med dessa vänner nu (ni vet vilka ni är).

Men jag undrar hur många tekniknördar som känner samma sak. Eller nördar alls egentligen. Hur många som sitter och pluggar detaljer för att kunna visa sig nördiga - *host* VÄRDIGA - när det väl är dax att uppträda - *host* UMGÅS med likasinnade. Det är nog ganska vanligt, detta sätt att använda kunskapen som självförsvar för att bevara självförtroendet. Intresset verkar helt enkelt inte vara tillräckligt i alla situationer. Det är något jag tänker på ibland. Jag gillar nördar. Nördar är som en familj utanför familjen (några är nördar i familjen också). Oftast är människor som ingår i subgruppen "nördar" oerhört trevliga och fina att umgås med. Det är intressanta och tankeväckande diskussioner, roliga aktiviteter och kärlek. Men för vissa (erkännes: ibland har "vissa" varit jag) tar passionen och intresset steget in i tävlingsstadiet "Vem Vet Mest" när personen i fråga känner sin expertis hotad eller utmanad och då stänger jag av tills det klingar bort. No big deal. Jag använder som sagt kunskap för att behålla självkänslan jag också.

Det jobbiga är när det inte klingar av alls och man måste sitta och lyssna till en långdragen verbal strid i någon timme, oftast mellan två medlemmar av en särskild sort nördar (enligt min erfarenhet är denna nördtyp ofta män) som inte erkänner ens existens. Jo, ibland sneglar de för att kolla att publiken är kvar och därtill vederbörligen imponerad. Det är inte kul, ok? Och nej, jag är inte imponerad, jag är less. Det är inte fascinerande att lyssna på hur ni bollar fakta och mäter upp varandra medan ni suger in ömsesidig bekräftelse från er själva och varandra. Det blanka uttrycket är varken ödmjuk underlägsenhet eller beundran. Det är den irriterade känslan av att inte räknas som tänkande varelse - igen. För inte blir jag inbjuden i diskussionen, även om det är ett ämne som intresserar mig. Även om jag har en annan och tänkvärd åsikt än den "sanning" som just slagits fast för att sedan fortsättas bankas in tills träet spricker. Försöker man flika in blir svaret "eh" och sen simultanbyter kombattanterna ämne och vänder ryggen till. Oerhört irriterande, oerhört förminskande. Get a room.

(Ja, detta är något som stört mig länge. Någon som känner igen sig på endera sidan? Någon som tycker att jag är en missunnsam bitch som borde hålla käft och låta pojkarna leka - och som förresten aldrig mer kommer att läsa den här bloggen? Någon som också brukar vara i samma sits som jag? Nästa fest denna situation uppstår så lämnar vi dem ifred och snackar med varann tycker jag.)

Det är en balansgång man måste gå antar jag, att hitta nivån mellan passion och exklusion. Jag försöker passa mig för att dratta dit själv. Kanske är det svårt att inse vad som händer om man inte suttit i osynlighetsstolen själv - det kan vara en ursäkt. Och för att vara övertydlig - jag känner många underbara manliga nördar som inte hör till tävlings-rabbla-fakta-var-du-där-typen. Love ya. 

Sortera orden

Det är med viss ambivalens jag skriver detta. Det måste erkännas att en stor del av mitt nörderi innebär ett passionerat ointresse för kommunikationsteknologi, som TV-apparater, mobiltelefoner - ja även dagstidningar. Jag gillar att inte hänga med. Finns det knappar med texterna "Nej till facebook!", "Våga vägra blogga!" och "0 inlägg på Aftonbladets forum"? Jag köper.

Men ja, jag tror på att dela intressen. Och jag tror att det är bra för mig att definiera mina intressen. Det är inte så mycket att min hobby består i att förringa kommunikationsteknologi, som det handlar om att jag inte vill sitta och skriva saker på datorn hela dagarna, eftersom det stjäl tid från mina intressen.

Jag är nyss hemkommen från en odyssé i kommunikationslöshet. Jag har firat min trettioårsdag genom att hyra en stuga i Brännland. Där har jag bott i en vecka med mobiltelefonen avstängd och utan internet.

Jag har bland annat konstruerat korsord. Man samlar på ord och kategoriserar dem. Vissa ord går till exempel in under temat astronomi. Då listar man alla astronomiorden och så försöker man pussla ihop dem så att de mest intressanta orden, så många som möjligt passar in och ihop med varandra. Till exempel fick jag in teleskop, galax, sextant, astronaut, universum, merkurius, venus, solen och azimut i samma kryss. Resten av rutorna måste man fylla ut med de ord som bokstavskombinationerna tillåter. Det är lite otillfredsställande. Jag vill att alla orden ska höra ihop.

Jag vill att alla orden ska höra ihop och jag vill göra ett korsord för varje intressant tema jag kommer på. Alla ord måste sorteras! Det är någonting som är så intressant med att kategorisera saker. Vad?