Misogyn feminist?

Jag är mitt i en lång (vi räknar månader) och givande diskussion om feminism och i veckan frågan kom upp:

Kan man vara misogyn och feminist samtidigt?

För mig är det motsatser som utesluter varandra. Det går inte att sträva mot jämställdhet och samtidigt hata och förakta det andra könet. (misogyni / misogyny)

Min diskussionspartner kontrade med att det finns gott om misandri (misandry) i feministiska kretsar, så varför skulle man inte kunna vara en misogyn feminist?

I mina ögon går det ändå inte ihop. Visst att man kan bli frustrerad och arg ibland och uttrycka sig misogynt eller misandrint om varandra. Men är man misogyn eller misandrin så är det en del av ens personlighet på ett djupare plan och hindrar då också den förståelse som jag ser som central i feministisk analys. Det är att stänga dörrarna för förändring och bidra till låsta positioner - en form av konservatism helt enkelt. Ett annat sätt att låsa positionerna och att föra "könskriget" vidare i form av just krig. Det går helt enkelt inte ihop med min syn på feminism som en strävan mot att saker ska bli bättre - att vi alla ska få det bättre. Det går inte att upptäcka varandra som personer när man barrikaderar sig bakom fördomar och hat mot varandra. En sådan uppdelning går inte att bygga på tycker jag och det går verkligen inte ihop med tankar på genus och queer - alltså att många egenskaper, beteenden och attribut som traditionellt ses som knutna till biologiskt kön i själva verket är knutna till socialt kön. Att man kan välja vem och hur man vill vara utifrån sin personlighet istället för sin kropp.

Men så hörde jag också från annat håll åsikten att misogyni och feminism kan samexistera i en och samma person.

Jag får det inte riktigt att gå ihop helt enkelt - hur? Förklara och resonera - vad tycker ni och varför? 

Kan man vara en misogyn feminist?

feminism?



made by feminist?

(redigerad 6 juni 22:24)

VanDread

Det må låta som om VanDread är en animé som bara handlar om robotar och coola explosioner. I så fall låter det fel. Visst; handlingen utspelar sig i rymden och strider med rymdfarkoster och sagda robotar ingår, men det intressanta är handlingen. Någon gång i det förflutna splittrades mänskligheten och männen och kvinnorna blev dödsfiender. När serien börjar skickar männen iväg en smärre armé beväpnad med de senaste vapnen för att slåss mot kvinnliga pirater. På det nya, häftiga stridsskeppet finns Hibiki Tokai, en tredje klassens medborgare som egentligen ska veta sin plats och hålla sig på fabriksgolvet. Nu är han inte den typen som håller sig på golvet alls, och detta hans senaste äventyr för honom obehagligt nära de fruktade kvinnorna. Det är en oerhört underhållande animé och är man lite intresserad av feminism höjs behållningen ytterligare. Dessutom är intro-låten rätt klatschig :-)