Apropå nördar...

...så har jag just börjat läsa Uncle Tungsten - memories of a chemical boyhood av Oliver Sacks.

Författaren, som är läkare och professor i neurologi, har bland annat skrivit Awakenings (som låg till grund för filmen med samma namn) och The man who mistook his wife for a hat. Den senare boken, som innehåller skildringar av människor med underliga neurologiska störningar, var min första kontakt med Sacks, men det var inte förrän jag hörde honom i radioprogrammet Radiolab (som jag f.ö. älskar! Lyssna genast!) som jag verkligen fattade tycke för honom. Han är mycket vältalig, verkar både intelligent och jordnära och så där härligt...brittisk.

Uncle Tungsten är lika mycket en kärleksförklaring till vetenskapen som en barndomsskildring, och Sacks skriver så passionerat och entusiastiskt om de mineraler, metaller, gaser och kemiexperiment som fascinerade honom som barn att jag genast vill uppsöka ett geologiskt museum eller köpa något slags "chemistry for dummies"-set och börja laborera.

Och hur högt slår inte detta på nördskalan: på bussbiljetterna stod på den tiden bokstäver och siffror, och lille Oliver började samla på biljetter där bokstäverna och siffrorna slumpade sig så att de visade olika ämnen och deras atomvikt: t.ex. O 16 (syre) och S 32 (svavel).

Efter den här boken tror jag att jag måste slå till och äntligen skaffa mig en affisch med det periodiska systemet - eller kanske sy ett sånt här överkast? (Bild från inspire me now)

Diana Wynne Jones

Diana Wynne Jones, en av mina absoluta favoritförfattare har avlidit. Nu måste jag sluta vänta på hennes böcker, det känns helt tomt. Jag avundas er som inte har läst något av henne än, som har allt framför er. Och om ni låter bli, om ni aldrig läser en endaste av hennes böcker är ni tokiga. Läs!

Fyra vägar in:

På svenska:

"Trollkarlens slott"/"Det levande slottet"

"Tidens mittpunkt"

"Hundstjärnan"

"The time of the Ghost" finns inte översatt till svenska.

De kan vara svåra att köpa på svenska, men de finns på biblioteken.

Kompakt mörker

Idag fick jag hem en liten bunt med recensionsexemplar. Jag började läsa "Misslyckat självmordsförsök i Mölndals bro" av Linda Spåman, men när jag kommit halvvägs var jag tvungen att sluta och gå och köpa tröstgodis. Den är en inifrånberättelse om en dödsdeprimerad tjej som gör ett självmordsförsök och läggs in på psyket, en skildring helt utan försonande fluff. Jag orkar inte läsa vidare nu. Det är för mörkt ute för att det ska vara mörkt inne. Men sen, när det är ljust ute och jag vet att jag ska göra något roligt när boken är slut, då ska jag ta reda på om det blir bra. Om hon får något ljus.

Men nu, nu är det dags för feelgood och ostkrokar.

Kapten Nemos barn

Hej såhär i efterdyningarna av julen!

Jag vill rekomendera er en dokumentär som gick på svt nu under julhelgen, nämligen Kapten Nemos barn, den handlar om hur nyfödda barn förväxlades på en sjukstuga i en västerbottnisk ort på 50-talet (tror jag det var)och hur det gick för de familjer som drabbats av detta. Jäkligt spännade dokumentär där man verkligen kan påstå att verkligheten överträffar dikten! Vill man läsa mer om det kan man också läsa P.O Enqvists (som var släkt med en av de drabbade familjerna) roman Kapten Nemos bibliotek som ska ta upp händelsen. Jag ska iaf ta mig till en bibbla och och läsa den.

Muminmord

"Å andra sidan finns en konsensus om att filmer på kända figurer ökar bokförsäljningen. Ett tydligt undantag från detta måste dock Tove Janssons kapitelböcker om Mumindalen vara. Sedan Mumin myllrat in i form av japansk tecknad film, ter sig de ursprungliga Muminäventyren både väl komplicerade och texttäta."

Pia Huss sätter fingret på min rädsla i DN-artikeln "Pippi är på rymmen från sig själv". Jag är ett stort fan av muminböckerna. Men inte av allt som är mumin. Tove Janssons Mumin har, åtminstone under väldigt lång tid, marknadsförts mot folk som varit för unga för att förstå innehållet. Så var det redan innan mumin kom som animerad film. Första gången jag såg "Vem svänger på svansen"-mumin var det som att se någon dö. Om vuxna, som verkligen skulle ha utbyte av filosofin och politiken i muminböckerna, tyckte att mumin var för barn innan - hur skulle då detta påverka den synen? Alla kanter, allt svårt och mörkt bortskuret och överdraget med pasteller. Hu. 

För mig är den egentliga muminpubliken i åldern 12+ och så länge produkterna har kvar den känslan är det ok med mig. Jag tycker att mycket av de sakerna är fina - de som har kvalité och uppenbarligen är granskade av någon som bryr sig om originalet. Men mainstream-merchandisingen har satsat på att förvanska mumin för att locka en åldersgrupp på 3-9 år när de egentligen riktar sig till deras föräldrar och tonåriga syskon. Det går inte ihop. Det är närmast mord. Senaste spiken i kistan är de urdåliga skumgummiböckerna på ICA och Coop. Fula, opedagogiska och ointressanta. Generellt sett är jag emot bokbränning, men detta är inte böcker. De är monsterprodukter. Burn baby, burn.

Jämför originalet:

med:

som sedan utveckaldes till:

Inte samma mumin eller hur? Det förbarnsligas och förbarnsligas vilket gör att när barnen väl är stora nog att uppskatta själva böckerna så är de 1. Less på mumin och 2. De känner inte igen mumin och blir därför skeptiska.

Läs mumin som vuxen. Det är värt det och alldeles annorlunda.

Blog sez

"I Aten't Dead"

en kommentar som blev ett inlägg

Angående det tidigare inlägget om boklådor.... Det är verkligen klockrent!

För mig personligen var det en stor insikt när jag för några år sen kom fram till att jag faktiskt inte behövde spara alla böcker. Om jag inte gillar en bok finns det ju verkligen ingen anledning att spara den, och om jag gillar den är det ju en god gärning att ge den vidare. Sen behöver man ju inte ge bort alla böcker. En del för att de är helt fantastiska och en del böcker för att de är så vackra, man kan ju också ha nostalgiska band till vissa (som pocketvarianten av Populärkultur från Vittula som jag fick av en charmig norsk utbytesstudent.)


Men del jag ville komma fram till är att jag undrar om PNG skulle vara intresserade av att ha en bokbytarträff?! Även icke-bloggare skulle förstås vara välkomna. =) Jag har en del böcker som jag kan tänka mig att släppa ifrån mig, och de har säkert ni också. Det behöver inte bli så pretto, en kväll hemma hos mig med lite te och böcker som byter ägare....


(vill man göra det lite mer pretto kan vi ju träna på lite bokprat och sälja böckerna lite..... hehe)

FIGHT CLUB!

Tack Mikaela på Geek Women Unite (Sweden) för att du postade det här underbara klippet:

Missa inte!

Bord för bibliofiler.

Gillar verkligen denna enkla, men ändå oväntade idé. Ett bra sätt att förvara böcker när bokhyllorna är fulla. Bild från craftzine.