Rebecca Watson is awesome.

Är egentligen för trött för att skriva, men jag vill bara säga att jag verkligen gillar Rebecca Watson. Kolla in skepchick.org eller lyssna på the skeptic's guide to the universe så kommer du säkert att hålla med mig. Hon är smart, cool och nördig.

Tyvärr är det tydligen inte ok att i förbifarten säga att man inte vill att snubbar stöter på en i en hiss kl. 4 på morgonen (kolla in videon här, läs mer om efterspelet här) utan att få helt sjukt aggressiva reaktioner (läs här).

Nu ska jag kolla på lite söta kattvideos på Youtube för att inte deppa ihop totalt. Folk i gemen må vara idioter, men kattungar är alltid söta.

"Battle of the Boob Bombs"

Detta är så sant. Det är en vrickad värld därute som man måste kämpa med som kvinnlig nörd. Jag väljer mest att dissa idioterna bakom och skratta åt deras felaktiga marknadsföring eftersom jag inte orkar vara arg hela tiden. Inte en chans att de får mig att klicka på de där annonserna säger jag bara. Och det är ju inte bara på torrents, det är överallt. Så snart datorn inte har tillräckligt med antagen information om ens könstillhörighet kommer de halvnakna tjejerna och viagrareklamen upp. 

Det är bara att ducka för bröstbomberna och fokusera på uppgiften - låtsas att det är som vilket datorspel som helst med bomber. Jag kallar "spelet" för "Battle of the Boob Bombs", själv spelar jag ninja (smyga runt, ducka, göra min kill och försvinna med looten). Tjejen i filmen är mer av en warrior. Under tiden får annonsörerna inga pengar av oss och tji fick de.

Jag kan inte låta bli...

...har tipsat om Girl Genius på Läserskan men jag måste göra det här också. För bra för att missas! Men se till att ha gott om tid när du börjar läsa, det är en serie som har hunnit långt.

Bibliotekarie = potentiell superhjälte!

The Oracle/Batgirl är sååå cool. En sann nördförebild. Och det är sant, att vara bibliotekarie/informationsproffs är en väldigt användbar och bra superkraft!

Jag vill ha alla "Birds of Pray" här, nu. Och TV-serien. Genast. Lektion 1024 i tålamod... :-)

Maskinerna är våra vänner

Jag är en cyborg. Maskinerna är en så stor del i mitt liv nu att jag kan känna mig halv utan dem. Inte bara jag, för den delen. Ibland verkar det som om människorna omkring mig också tycker att något är fel när jag varit utan en eller annan maskindel ett tag. Datorn. Mobiltelefonen. Ugnen. Spisen. Kylen och frysen. Vattensystemet i huset. Elsystemet. Värmen.
.
Jag längtar efter att uppgradera mig med diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Gärna en 12' bärbar liten juvel till dator också, som inte är så jobbig att ta med sig. Är lite mer tveksam till läsplatta - jag trivs för bra med det analoga alternativet. Bil är en del av mina framtidsplaner. Men jag skulle lika gärna köra med häst, om jag bara hade kompetensen - i alla fall tänker jag mig det. För den drömmer finns också. Drömmen om att vara självförsörjande med höns, ko och grönsaksland.

Men inte utan min dator.

När den inte allt för bortglömda abstinensen gör sig påmind...

Ja, jag erkänner. Jag är en gamer!

Det är nu över två år sedan som jag loggade in på mitt konto till World of Warcraft. Jag vill inte ens veta hur mycket pengar jag har lagt ut på mitt spelande under mina år. Två level 70 karaktärer har det blivit, med allt för mycket skräp liggande i postlådorna. Jag anser mig inte vara den värsta av gamers, men nog så pass gamer att jag har haft och fortfarande kan känna av ett liiitet beroende.
Abstinensen knackar på när tristessen kommer krypande; det handlar för det mesta om att ha ihjäl tid. Vad ska man göra med all tid? Ibland har man alldeles för lite tid, men ibland känns det som att man har hur mycket tid som helst. Om jag skulle öppna mitt World of Warcraft konto igen skulle det mestadels fungera som en bidragande faktor till att ta kål på tiden. Men vill jag egentligen göra det? Nej, jag tror ärligt inte det. World of Warcraft får fortsätta vara dåtid för mig, trots att mina tankar vill att det ska bli ändring på det ibland.
Ta vara på tiden!

Kärleksbrev till Gunnerkrigg Court

Åh. Det är helt underbart! Gunnerkrigg Court has got me by my nose och jag kan inte låta bli att kolla in där lite då och då, trots att jag vet att Tom Siddell uppdaterar Måndag Onsdag och Fredag. Jag vet inte om jag tycker att det är lite eller mycket. Entusiasten i mig vill att uppdateringarna ska vara minst två gånger om dagen medan konstnären i mig är fascinerad över att han får färdigt så många sidor i samma stil som tre i veckan. Och fin är den också! Både färgerna och stämningen talar till mig. Handlingen har många intressanta vinklar och vrår och riktningar, som fortsätter vara logiska och spännande. Det känns aldrig som om nya karaktärer och händelser är i vägen. Å ena sidan vill jag att den ska ta slut för jag vill veta hur det går. Å andra sidan vill jag att den ska fortsätta för evigt så att jag aldrig behöver sluta läsa. Tom Siddell är ett geni helt enkelt och jag är - fast.