Muminmord

"Å andra sidan finns en konsensus om att filmer på kända figurer ökar bokförsäljningen. Ett tydligt undantag från detta måste dock Tove Janssons kapitelböcker om Mumindalen vara. Sedan Mumin myllrat in i form av japansk tecknad film, ter sig de ursprungliga Muminäventyren både väl komplicerade och texttäta."

Pia Huss sätter fingret på min rädsla i DN-artikeln "Pippi är på rymmen från sig själv". Jag är ett stort fan av muminböckerna. Men inte av allt som är mumin. Tove Janssons Mumin har, åtminstone under väldigt lång tid, marknadsförts mot folk som varit för unga för att förstå innehållet. Så var det redan innan mumin kom som animerad film. Första gången jag såg "Vem svänger på svansen"-mumin var det som att se någon dö. Om vuxna, som verkligen skulle ha utbyte av filosofin och politiken i muminböckerna, tyckte att mumin var för barn innan - hur skulle då detta påverka den synen? Alla kanter, allt svårt och mörkt bortskuret och överdraget med pasteller. Hu. 

För mig är den egentliga muminpubliken i åldern 12+ och så länge produkterna har kvar den känslan är det ok med mig. Jag tycker att mycket av de sakerna är fina - de som har kvalité och uppenbarligen är granskade av någon som bryr sig om originalet. Men mainstream-merchandisingen har satsat på att förvanska mumin för att locka en åldersgrupp på 3-9 år när de egentligen riktar sig till deras föräldrar och tonåriga syskon. Det går inte ihop. Det är närmast mord. Senaste spiken i kistan är de urdåliga skumgummiböckerna på ICA och Coop. Fula, opedagogiska och ointressanta. Generellt sett är jag emot bokbränning, men detta är inte böcker. De är monsterprodukter. Burn baby, burn.

Jämför originalet:

med:

som sedan utveckaldes till:

Inte samma mumin eller hur? Det förbarnsligas och förbarnsligas vilket gör att när barnen väl är stora nog att uppskatta själva böckerna så är de 1. Less på mumin och 2. De känner inte igen mumin och blir därför skeptiska.

Läs mumin som vuxen. Det är värt det och alldeles annorlunda.

ReSpEkT, yo!

Om det regnar nån dag eller om du har tråkigt tycker jag att du ska kolla in Gokusen. En intelligent antihjälte som är lärare. En riktigt stökig klass. Visserligen glorifierar serien yakuzan en smula (hrm) och visserligen finns karaktären "den evige pervererade mannen" med (han är svår att undvika i animésammanhang). Men det coola är att den kvinnliga huvudpersonen slipper spela på sin sexualitet/sitt kön utan blir respekterad för andra egenskaper. Tyvärr får en av birollerna bära den bördan, men hon gör det i alla fall med viss intelligens. Serien är rolig. Ha-ha-funny. Och smart. Ni lärare där ute borde vara lite extra intresserade. :-)

Blue Drop

Till den som letar efter nästa animé att titta bort timmarna med kan jag rekommendera Blue Drop. Det är en väldigt fin serie som är lagom lång (13 avsnitt) och blandar utomjordingar, japansk high school och familjetragedi. Jag tyckte mycket om den, men det är svårt att säga varför. Den är en smula ogreppbar för det känns inte som om man riktigt får hela bilden. Kanske fortsätter serien? Någon som vet?

Oavsett om den fortsätter eller inte så är den värd att se.

VanDread

Det må låta som om VanDread är en animé som bara handlar om robotar och coola explosioner. I så fall låter det fel. Visst; handlingen utspelar sig i rymden och strider med rymdfarkoster och sagda robotar ingår, men det intressanta är handlingen. Någon gång i det förflutna splittrades mänskligheten och männen och kvinnorna blev dödsfiender. När serien börjar skickar männen iväg en smärre armé beväpnad med de senaste vapnen för att slåss mot kvinnliga pirater. På det nya, häftiga stridsskeppet finns Hibiki Tokai, en tredje klassens medborgare som egentligen ska veta sin plats och hålla sig på fabriksgolvet. Nu är han inte den typen som håller sig på golvet alls, och detta hans senaste äventyr för honom obehagligt nära de fruktade kvinnorna. Det är en oerhört underhållande animé och är man lite intresserad av feminism höjs behållningen ytterligare. Dessutom är intro-låten rätt klatschig :-)

Paprika

För den som är sugen på en lagom obehaglig psykologisk thriller kan jag rekommendera Paprika. Den är utmärkt som inledning till nattliga diskussioner kring verklighetens natur. Trailern är lite skum, men anyways:

Om man väljer att se den dubbade versionen på You Tube så finns den första delen här

Total Love!

Jag älskar bra anime. En av de bästa jag vet och den absolut vackraste heter "Twelve Kingdoms" på engelska. Den västerländska stavningen av den japanska titeln varierar mellan "Juuni Kokki" och "Juuni Kokuki". Tyvärr är den helsvår att få tag på. Jag hade tur och kunde se första säsongen på You Tube, men nu verkar den ha försvunnit därifrån. Andra säsongen verkar bara finnas med spansk översättning, vilket tyvärr inte hjälper mig så mycket. Böckerna har jag också läst, men det är helt enkelt inte samma saaaaak (även om de också är bra).

Handlingen utspelar sig i en parallell värld, full av magi och konflikter, där hela länders välfärd helt och hållet beror på om de har en god härskare eller inte. Se den om ni får chansen - hittar ni den, berätta var! Japanska med engelsk översättning ska det vara. Eller svensk översättning är ok, men japanskan är ett måste. Har provat se anime på både svenska och engelska, men de icke-japanska röstskådisarna är inte så bra. Oengagerade på något sätt. För att jämföra kan ni se Kaleido Star på svenska på barnkanalen eller för den delen på engelska på You Tube och sedan se samma avsnitt på japanska = Case closed! Den engelska är bättre än den svenska, men de kan verkligen inte tävla men den japanska versionen.

Dåså. För att sammanfatta: Animé ska ses på japanska och "Twelve kingdoms" får man inte missa.