Buffymarathon avslutat

Så var mitt Buffymarathon över. 144 tim Buffy The Vampire Slayer utspritt över två månader. Har skrattat och gråtit, förundrats och förfärats. Känt karaktärerna i mitt kroppsspråk, ansiktsuttryck och tankar. Testat Spikes gångstil med framgång, Willows leende och samtidiga huvudvickning, Buffys fokus när det verkligen gäller och aldrig har mina glasögon varit så välputsade som nu. Lärt mig saker om serien och lärt mig saker om mig själv. Precis som det ska vara. En bra bok räcker ett tag men en bra tv- serie räcker betydligt längre.

Det känns bra... men tomt.

Lite som; vad ska jag hitta på nu?