sommartv

sommartv är ju allmänt sugigt! Allsång på skansen och de där jäkla Midsommer... tråk!

Men ibland går det nån hyfsad repris på svt, och i år är den serien Cleo, sist den gick var vi kanske lite för unga för att uppskatta den men nu är det läge att ge den en chans! Bra svenska skådisar (älska Suzanne Reuter!), roligt manus om vardagsvuxenlivet. Och för oss skarsgårdsälskare: Gustav S spelar Reuters son! Som pricken över i:et har serien ett sjukt bra soundtrack med många grymma svenska poplåtar. Överlag känns det verkligen som en smart och välarbetad serie.

Går måndagkvällar på svt.

Om jag hade...

Ååååh. Om jag hade pengar så skulle jag vara på Eurocon nästa helg. Jag skiter i Jan Malmsjös jäkla trappor och Gwen Stefanis Galiano gown när det finns chans att shoppa loss på konvent och expos. :-P

Räddningsaktion

Den enda oberoende serietidningen för barn, Tivoli, är som ni kanske (eller kanske inte) vet nedläggningshotad. Eftersom den är riktigt bra, smart, rolig och medveten så är det jättesynd. Som tur är tycker fler som jag, så en räddningsaktion sprider sig nu över nätet för att se till att tidningen får fler prenumeranter (de har haft svårt med att få trängas men jätten Egmont i butikerna).

Tivoli finns där för dem som blivit besvikna på Bamse och undrar vad de ska läsa nu. Och för oss som faktiskt inte tyckt att Bamse varit särskilt fantastisk på ganska länge. Anyways. Om någon funderar på vad de ska ge något barn i present så är detta ett guldläge - hållbar utveckling för en kvalitétstidning, en breddning av marknaden med serietidningar för barn (som nu domineras av en utgivare) och bra läsning för en själv vid tillfälle. 

American Gods blir också TV!

Ännu mer Neil Gaiman-teve-nyheter! I april i år rapporterades att Tom Hanks produktionsbolag ska göra tv-serie av Gaimans helt fantastiska roman American Gods för HBO, vilket jag hade missat, och nu är det tydligen klart att det blir sex säsonger med 10-12 avsnitt vardera. Och Gaiman är väldigt involverad, han är både executive producer och writer enligt artikeln. Det här kommer antagligen bli riktigt rejält med awesome. Tyvärr får vi vänta ända till tidigast 2013, men vi har ju Game of Thrones och True Blood att trösta oss med från kära HBoobO till dess.

Sommarserier

Det är inte bara under regniga dagar man kan bli sugen på en bra tv-serie. Riktiga värmeböljor som den som nu belägrar staden tvingar mig att vara inomhus för att inte gå under, åtminstone mitt på dagen när det är som varmast. Men, som kreti och pleti gärna utbrister: vi ska inte klaga på värmen! (Det är tydligen förbjudet.*) Idag gjorde jag således slag i saken och beställde en dvd-box med Huset Eliott. Nu hoppas jag att den är lika bra som jag minns att den var!




*För att inte bli socialt utstött och bespottad för att jag inte jublar över hettan får jag lägga till att jag visst gillar värme - jag blir bara knasig av att vara ute när det är för varmt. Det är mig det är fel på, inte värmen. ;)

Apropå nördar...

...så har jag just börjat läsa Uncle Tungsten - memories of a chemical boyhood av Oliver Sacks.

Författaren, som är läkare och professor i neurologi, har bland annat skrivit Awakenings (som låg till grund för filmen med samma namn) och The man who mistook his wife for a hat. Den senare boken, som innehåller skildringar av människor med underliga neurologiska störningar, var min första kontakt med Sacks, men det var inte förrän jag hörde honom i radioprogrammet Radiolab (som jag f.ö. älskar! Lyssna genast!) som jag verkligen fattade tycke för honom. Han är mycket vältalig, verkar både intelligent och jordnära och så där härligt...brittisk.

Uncle Tungsten är lika mycket en kärleksförklaring till vetenskapen som en barndomsskildring, och Sacks skriver så passionerat och entusiastiskt om de mineraler, metaller, gaser och kemiexperiment som fascinerade honom som barn att jag genast vill uppsöka ett geologiskt museum eller köpa något slags "chemistry for dummies"-set och börja laborera.

Och hur högt slår inte detta på nördskalan: på bussbiljetterna stod på den tiden bokstäver och siffror, och lille Oliver började samla på biljetter där bokstäverna och siffrorna slumpade sig så att de visade olika ämnen och deras atomvikt: t.ex. O 16 (syre) och S 32 (svavel).

Efter den här boken tror jag att jag måste slå till och äntligen skaffa mig en affisch med det periodiska systemet - eller kanske sy ett sånt här överkast? (Bild från inspire me now)

dag 29 – en låt från din barndom

Jag väljer och vrakar från musikutmaningslistan, och idag bjuder jag musik från min barndom. Min pappa brukade sjunga för mig, och förutom Fridas visor av Birger Sjöberg sjöng han mest Taube-visor. Möte i monsunen är fortfarande min favorit, och jag minns att jag tyckte det var hemskt (och) spännande när alla djur smet ut ur sina burar...



Om jag blir förälder ska jag definitivt sjunga mycket för mitt/mina barn, för det är verkligen fina minnen - även om de visor som gjorde starkast intryck på mig var de som var lite hemska och spännande...Här kommer en till, denna gång framförd av Evert själv.



Jag tycker fortfarande synd om den lilla anden som till himlen for...

Sandman som tv-serie - yay or nay?

Neil Gaimans storslagna och allmänt hyllade seriealbumsmastodontverk Sandman ska filmatiseras och bli en TV-serie har det länge snackats om. Men VEM skulle kunna axla rollen som den mysteriske och mörke Dream? Svaret på denna fråga fick jag då jag i vintras såg den nya Sherlock Holmes BBC-serien på TV - Benedict Cumberbatch såklart! Skåda jämförelsen nedan...



Vad gäller Dreams syster Death, är mitt val av skådespelerska sedan länge solklart:

En bild säger mer än tusen ord.

Göteborgsvarvet 2011 - jag sprang det!

Jag passar på att fokusera på p-et i png, jag är nämligen helt sjukt stolt över att jag i lördags sprang Göteborgsvarvet och överlevde! Det var helt vansinnesroligt! Inte alla 21 kilometrarna naturligtvis (heeela Avenyn uppförs = inte roligt) men själva upplevelsen, vilken folkfest det var! Publiken var glad och hejade glatt fram även oss som startade sent.

Bildbevis! Trött Anna i gräset med medalj!

Det var så himla skönt att känna att konditionen och musklerna höll måttet, fick blåsor men det kändes mest efteråt när vi skulle ta oss hem till min kusin och jag stapplade mig fram i 0,000001 km/h.

Animerad Napoleon Dynamite, whyyyyyy

Eeeeh..... Så Fox ska göra en animerad serie av kultfilmen Napoleon Dynamite. Varför då? Det låter som en jättedålig idé! Fox stoltserar med "the entire original cast" men det säger väl mest att de inte fått så mycket jobb på sistone. Ful animering dessutom, det ser ju ut som Beavis and Butthead eller annan valfri MTV-animering från 90-talet. Pfft.

Jag skippar. Istället kollar vi in en av de bästa dansscenerna ever, från filmen:

Dag 13 - guilty pleasure

Om jag har räknat rätt är det nu dag 13 och dags för en guilty pleasure-låt. Jag försöker omfamna min musiksmak, även de lite mer, eh, tveksamma inslagen, men jag kan inte påstå att den inre elitisten är helt ute ur spelet...så här kommer en låt med ett band jag inte skryter med att jag gillar alla gånger. Erasure är ju inte bra, men jag är helt enkelt svag för bögpop. Enjoy!

P.S. Gillar du denna låt och robot-enhörningar (vem gör inte det?) så hittar du himmelriket här.

Hello, the sundsvall jury is calling!

Jag vet inte om ni förstod av rubriken att det handlar om eurovision idag! Denna konstiga tillställning som ska föreställa en tävling i det alla säger att man inte kan tävla i: musik. Jag har egentligen aldrig varit nåt fan av schlagerlåtar (kanske riktigt gamla godingar) men jag älskar det här spektaklet av hela mitt hjärta och helt utan ironi. För mig är eurovision som att hamna i Twilight zone eller nån konstig knarkupplevelse. Det har ingenting med verklighet eller europeiska länder att göra, det är en total flykt från verkligheten!
För mig är eurovision sedan sex år starkt förknippat med mina gamla vänner "hemifrån", när vi blev vuxna och insåg att det är svårt att hålla kontakten med vänner som man inte träffar jämt bestämde vi att den här helgen skulle vi vika till varandra. Och de senaste åren har vi "firat" eurovision runt om i norrland, vi dricker vin, skvallrar, tippar på finalen (man kan alltså göra det på riktigt! Rekommenderas!)och äter ostkrokar! Och uppskattar varandra!

Det är sensmoralen i den här storyn! Skapa era egna högtider! En helg om året kan man skänka sina vänner, man blir en gladare person!

Annan konstig grej: Australien gillar också eurovision, är inte det knasigt! Det måste väl ha att göra med att de varit gammal fångkoloni och har issues med typ Storbritannien?

Dag 4 - en låt som gör mig ledsen

Som ni klipska bloggläsare säkert har listat ut gillar jag folk- och världsmusik. Jag tycker om mycket annat också (vänta bara) men det är den musiken som berör mig mest. För att komma ända in till de djupaste känslorna, till magtrakten där sorgen och kärleken bor, krävs en röst men inte nödvändigtvis ord. Denna lamentation når ända in.

Dhafer Youssef - Cantus lamentus


Eftersom det sorgsna ofta är det vackraste bjuder jag på en bonus-ledsenlåt. Huun-Huur-Tu, strupsångare från den ryska republiken Tuva, möter den bulgariska kören Angelite - och det är så vackert att jag dör lite. Fast på ett bra sätt.

När man bara är dum

Ibland undrar jag om jag inte egenligen är mer materialist än nörd! För det jag verkligen går igång på är att planera och införskaffa saker för att kunna "utföra" min, för tillfället, nördgrej.

Mitt nyaste knark är tyg: jag nosar runt tradera och Kupan i jakt på det där grymma tyget som jag vet finns någonstans. Tack o lov att jag iaf är lite snål av mig och inte vill lägga ut för mycket pengar! Först försvarade jag mig med att jag var tvungen att ha mycket tyger OCH olika tyger (jag hade ett lapptäcksprojekt.) Till slut sydde jag mitt första lapptäcke, eller filt är nog det rätta ordet. Och då blev jag tvungen att inse den obekväma sanningen att man inte behöver så mycket tyg till lapptäcken.... det ska ju liksom göras av stuvbitar! Så nu står jag här med mängder av tyger, och vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Och samtidigt köper jag nytt! Vad har jag för fel?!


Nåja, det jag skulle komma fram till var att jag ville småskryta med mitt senaste "fynd." =)

Dag 3 - en låt som gör mig glad.

Min gladlåt kommer från kungen av raï: Khaled.



Den får mig att tänka på sommarnätter, sorglöshet, dans och goda vänner.

Dag 3- en låt som gör mig glad!

Jag flyttade till Umeå 2002, pluggade historia för att ha en anledning till att flytta. Då hängde jag mest på Corona, om jag alls hängde.... i smyg var jag sugen på popklubbarna som fanns nån annanstans. Men det blev aldrig riktigt av. Till slut lärde jag känna Maja som också var peppad på Umeås popscen, vi brukade stå först i kö till Community på Norrlandsoperan och när vi kom in så bokstavligen sprang till dansgolvet. Det här var soundtracket till de kvällarna.. Jag känner fortfarande peppen!

Dag 1 - min favoritlåt, och dag 2 - min hatlåt

Min favoritlåt

Att välja en favoritlåt är förstås nästintill omöjligt. Jag gjorde därför ungefär som Anna och valde en låt som har hängt med i några år och som fortfarande berör mig. Det är dessutom en låt jag lyssnar på två, tre gånger i veckan, eftersom det är bästa pepplåten när jag joggar.

Det enda youtube-klippet jag hittade var dock upplagt av nån sverigedemokrat/nationalist/rasist och eftersom jag tappar matlusten av sådana åsikter så vill jag inte lägga upp videon här (även om själva videon bara består av en svensk flagga). Fan vad förbannad jag blir av att de försöker lägga beslag på folkmusiken, som ju f.ö. inte är särskilt svensk alla gånger heller...Undrar om de verkligen lyssnar på folkmusik hemmavid eller på fester? Kommer spelmansstämmorna bli invaderade av sverigedemokrater? Kommer de tvinga sina barn att lära sig spela fiol eller nyckelharpa? Frågorna hopar sig.

Nåja, favoritlåten jag väljer är i alla fall "Töst" av Harv, och du kan lyssna på en snutt av den här. Den är fantastisk, och jag lovar att man flyger fram på joggingturen med detta i hörlurarna.

Min hatlåt

Som min hatlåt väljer jag en gammal 90-talshit som jag har hatat sen jag hörde den första gången.

Dag 01 - din favoritlåt och dag 02 - din hatlåt

Dag 01 - din favoritlåt

Jäsiken anåda vad svårt det blev på en gång! Jag har nog inte en favoritlåt som jag alltid tycker är den bästa evah, så jag kör på den som funkar för det mesta och som har hängt med mig i många år, och som bonus är den över tio minuter lång!

Sinnerman - Nina Simone

Dag 02 - din hatlåt

Nu slår jag ju in vidöppna dörrar, men det kan inte hjälpas. Den är förfärlig!

Curly Sue - Takida

30 dagar musik

Nu tar vi och blåser lite liv i nördbloggandet! Jag kickar igång med den där musiklistan som glidit runt i bloggvärlden ett tag.

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året