Bloggnörd?

De som känner mig vet ju att jag rent tekniskt är något av en bakåtsträvare, du kommer aldrig att se mig sukta efter den senaste mobilen. Jag har egentligen inget emot teknik, men jag är bara inte så sjukt intresserad.

Döm om min förvåning när jag däremot fick självinsikten att jag nog är en bloggnörd!

-Jag är stor bloggläsare, kan ha att göra med min ovilja mot att skriva uppsatser och restuppgifter.

- Jag är skribent i fyra (4) bloggar! En egen, en kompisblogg, en skrivarblogg och nu denna nördblogg. En kort period hade jag en bokcirkelblogg också =) Helt galet egentligen.


Jag klurade på varför just bloggen har fått mig fast, och kom fram till att det dels är enkelheten, det är bara att skriva egentligen. Men det hjälper nog också att jag även irl älskar att prata! Om mig själv och allt jag är intresserad av. Och när man bloggar får man tala till punkt! Det är mitt perfekta forum.

Och sen finns min inlägg kvar forever så att jag regniga dagar kan gå tillbaka och självbelåtet skratta åt hur jäkla rolig och fyndig jag är. =)

Vägen till mitt hjärta är kantad av välplacerade skiljetecken.

Jag har, sedan jag blev inbjuden att medverka som skribent i denna blogg, funderat över vilken slags nörd jag är – och om jag ens är en nörd. Jag har aldrig varit benägen att riktigt snöa in på ett område på det sätt jag tänker mig att en tvättäkta nörd gör. Jag är snarare en som kan lite om mycket.

Kanske är jag blott en dilettant? Eller – något mer smickrande – en renässanskvinna?

När jag läste Koljonens citat här till vänster på bloggen, tänkte jag dock att jag i den meningen är en lite av en nörd, men kanske en sådan som sprider min passion över flera områden: handarbete, musik, böcker, skägg etc.

Min nördigaste böjelse är nog att jag älskar språk; till och med grammatik kan jag gå igång på. Följaktligen kommer jag härmed ut som språknörd, i den bemärkelsen att jag kan bli helt till mig av välsmakande ord och intressanta meningsbyggnader*...mmm...för att inte tala om skiljetecknen. Åh, dessa små prickar och streck som, rätt hanterade, kan göra en text till en ren njutning att läsa! När jag gick en kurs i filosofi läste vi en bok av den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright, och jag minns hur jag fastnade för texten direkt, inte så mycket för innehållet utan för att de välplacerade kommatecknen gjorde läsningen så behaglig.

När jag för ett tag sedan blev utbjuden på dejt (via e-post), var det faktum att personen i fråga använde semikolon ett tungt vägande argument för att tacka ja. Vill du får mig på fall, så gör det med skiljetecken.

*Däremot gör jag inte anspråk på att själv behärska språkets alla regler och finesser. Jag är mer av en läsare än en skribent.

Star Wars

En av mina många nörderier är Star Wars, ett väldigt klassiskt nörd-ämne känns det som.

Hur vet jag att jag är en Star Wars-nörd?

- På min vänstra handled tatuerade jag rebellalliansens emblem för 12 år sedan
- Jag har sträcksett hela filmserien (alla sex filmerna) på en och samma dag (det tog 12 timmar)
- Jag besökte Star Wars-utställningen i Ö-vik förra hösten, och hade besökt den även om den förlagts till typ Malmö eller Haparanda
- I min spelhylla finns ett Star Wars-Trivial Pursuit som jag spöar vem som helst i
- Jag läser serietidningar och böcker med Star Wars-tema
- Jag har planer på att göra en blogg med temat "en Star Wars om dagen" där jag gör något Star Wars-relaterat varje dag i 365 dagar
- Jag vet skillnaden på en AT-AT och en AT-ST
- I min prylhylla återfinns en replika av ett lasersvärd fast i miniformat
- Jag har planer på att införskaffa eller sy en Leia-dräkt
- Jag peppar på Star Wars-yoga
- Jag gillar att slänga ur mig Star Wars-citat till höger och vänster
- Andra relaterar till mig som Star Wars-nörd

/Maria E

Sortera orden

Det är med viss ambivalens jag skriver detta. Det måste erkännas att en stor del av mitt nörderi innebär ett passionerat ointresse för kommunikationsteknologi, som TV-apparater, mobiltelefoner - ja även dagstidningar. Jag gillar att inte hänga med. Finns det knappar med texterna "Nej till facebook!", "Våga vägra blogga!" och "0 inlägg på Aftonbladets forum"? Jag köper.

Men ja, jag tror på att dela intressen. Och jag tror att det är bra för mig att definiera mina intressen. Det är inte så mycket att min hobby består i att förringa kommunikationsteknologi, som det handlar om att jag inte vill sitta och skriva saker på datorn hela dagarna, eftersom det stjäl tid från mina intressen.

Jag är nyss hemkommen från en odyssé i kommunikationslöshet. Jag har firat min trettioårsdag genom att hyra en stuga i Brännland. Där har jag bott i en vecka med mobiltelefonen avstängd och utan internet.

Jag har bland annat konstruerat korsord. Man samlar på ord och kategoriserar dem. Vissa ord går till exempel in under temat astronomi. Då listar man alla astronomiorden och så försöker man pussla ihop dem så att de mest intressanta orden, så många som möjligt passar in och ihop med varandra. Till exempel fick jag in teleskop, galax, sextant, astronaut, universum, merkurius, venus, solen och azimut i samma kryss. Resten av rutorna måste man fylla ut med de ord som bokstavskombinationerna tillåter. Det är lite otillfredsställande. Jag vill att alla orden ska höra ihop.

Jag vill att alla orden ska höra ihop och jag vill göra ett korsord för varje intressant tema jag kommer på. Alla ord måste sorteras! Det är någonting som är så intressant med att kategorisera saker. Vad?

Maskinerna är våra vänner

Jag är en cyborg. Maskinerna är en så stor del i mitt liv nu att jag kan känna mig halv utan dem. Inte bara jag, för den delen. Ibland verkar det som om människorna omkring mig också tycker att något är fel när jag varit utan en eller annan maskindel ett tag. Datorn. Mobiltelefonen. Ugnen. Spisen. Kylen och frysen. Vattensystemet i huset. Elsystemet. Värmen.
.
Jag längtar efter att uppgradera mig med diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Gärna en 12' bärbar liten juvel till dator också, som inte är så jobbig att ta med sig. Är lite mer tveksam till läsplatta - jag trivs för bra med det analoga alternativet. Bil är en del av mina framtidsplaner. Men jag skulle lika gärna köra med häst, om jag bara hade kompetensen - i alla fall tänker jag mig det. För den drömmer finns också. Drömmen om att vara självförsörjande med höns, ko och grönsaksland.

Men inte utan min dator.

Womance!

Jag har inte heller riktigt sett mig som nörd, av samma anledningar som både Mainstreamalternativ och Sannabell skrivit om tidigare. Jag har inte ETT enda intresse, utan flera, och de intressen jag har är inte de som brukar kallas nördiga. Jag är TV-nörd, handarbetsnörd, musiknörd, klädnörd och litteraturnörd, allt i samma härliga paket. Jag tror nördigheten inte ligger i själva intresset utan i attityden. Den där passionen som ibland blir besatthet, som Sannabell skrev. Med det vill jag mest säga att mina inlägg kommer handla om lite olika saker, men kanske mest populärkultur, och här det första.

När jag naaaawat klart åt min wifeys inlägg tidigare idag började jag fundera på kvinnlig vänskap i popkulturen. Att det finns betydligt fler bromances än womances är ju ingen nyhet direkt, när kvinnlig vänskap porträtteras är det vanligare med frenemies a la Blair och Serena än ett vanligt vänskapsförhållande, och pratas det så pratas med om snubbar. Här är mina favoritpopkulturwomances, fyll gärna på med fler!

• Enid och Becky i Ghost World, serieroman av Daniel Clowes och filmen med Thora Birch och Scarlett Johansson. En womance på glid kan man kanske säga, när de börjar glida ifrån varandra efter high school. Men säg den womance som är helt utan fnurror! En oerhört fin film med en av de snyggaste skådisarna evah, Thora Birch.
• Romy och Michele i Romy and Michele's High School Reunion. Enid och Becky skulle bli skisura över att hamna på samma lista som Romy och Michele, men det struntar jag i! Två blonda, inte alltför smarta brudar som älskar varandra väldigt mycket handlar denna lilla pärla om. Om du inte fäller en liten tår när de dansar till Time after time har du antagligen inga känslor.
• Lotta och Giggi i Lottaböckerna av Merri Vik. Den ultimata tonårsbästisförhållandet! Lotta och Giggi råkar ut för fina och oskyldiga äventyr i sin lilla stad, de hjälper alltid varandra och smågnabbas konstant
• Eftersom jag alldeles strax ska överge bloggandet för att se senaste Glee (Madonna-specialen!) så måste jag nästan nämna Brittany och Santana, Quinns cheerleadersidekicks! Fast deras förhållande kanske snarare är en vanlig romance och inte womance, men ändå! Brittany är näst efter Sue Sylvester min favorit i Glee. Hur kan man annat än älska någon som säger saker som "Did you know that dolphins are just gay sharks?"

Vilken är din favoritwomance i populärkulturen?

min favvonörd

Min absoluta favoritnörd är Annika Norlin, personen bakom Säkert! och Hello saferide. Hon är också utbildad till journalist, har jobbat på radio och har precis blivit publicerad i Umeås novellpristävling!

Jag tror att det bästa med henne är att trots att hon är en sån uppenbar A-människa så är hon samtidigt ganska avig på nåt vis. Jag vet inte om det har att göra med att hon är norrländsk (kommer utsprungligen från jämtland, och de är ju lite speciella... ), men jag vill gärna tro det. För då betyder det att vi har ännu en sak gemensamt...

Hon är nämligen en populärkulturnörd hon också, hennes låttexter kryllar av populärkulturella referenser, och jag får verkligen en känsla att även hon är uppfödd på oboj, limpmackor och efterskolan-tv på femman. Hon ger också en röst åt det lilla utanförskapet, vi som inte var mobbade men kanske inte heller helt med.



Dessutom har hon ju gjort historiens bästa hyllning till den kvinnliga vänskapen!! Just det! Ett klassiskt ämne inom populärkuluren är ju skildringen av manlig vänskap och hur jäkla viktigt den är.... men tjejer som är kompisar för livet, det är ju ointressant, för tjejer pratar bara om killar och relationer.

så, this one goes out to min wifey

När den inte allt för bortglömda abstinensen gör sig påmind...

Ja, jag erkänner. Jag är en gamer!

Det är nu över två år sedan som jag loggade in på mitt konto till World of Warcraft. Jag vill inte ens veta hur mycket pengar jag har lagt ut på mitt spelande under mina år. Två level 70 karaktärer har det blivit, med allt för mycket skräp liggande i postlådorna. Jag anser mig inte vara den värsta av gamers, men nog så pass gamer att jag har haft och fortfarande kan känna av ett liiitet beroende.
Abstinensen knackar på när tristessen kommer krypande; det handlar för det mesta om att ha ihjäl tid. Vad ska man göra med all tid? Ibland har man alldeles för lite tid, men ibland känns det som att man har hur mycket tid som helst. Om jag skulle öppna mitt World of Warcraft konto igen skulle det mestadels fungera som en bidragande faktor till att ta kål på tiden. Men vill jag egentligen göra det? Nej, jag tror ärligt inte det. World of Warcraft får fortsätta vara dåtid för mig, trots att mina tankar vill att det ska bli ändring på det ibland.
Ta vara på tiden!

Nörderiets inbillade gränser

Mainstreamalternativs inlägg om hur hon blev nörd satte griller i huvudet på mig. Bilden av nörden. Bilden som jag upplever att många tjejer har av vad man behöver uppfylla för att räknas som en äkta nörd:

Nörd=geni. För att det ska räknas att man har nördat in sig på något ska man också kunna ALLT om och inom ämnet i fråga. Men det stämmer ju inte. Hur många gånger har man inte läst om datornördkillarna vars största skräck är att vara normalbegåvade? Alltså att inte bli Bill Gates, inte vara genier utan "bara" vara nördar? "Bara" älska att bygga den snabbaste datorn av alla kompisarna och sedan sitta uppe och spela MMORPG i 16 timmar om dygnet. Detta må göra dem till loosers och offer i deras egna eller andras ögon, men de är fortfarande nördar. Vi är fortfarande nördar. För nörderiet är passionen, inte kunskapen. Det där som väcker intresset och får hjärtat och hjärnan att ticka lite fortare, med lite mer liv. Det där beroendeframkallande. Det där som gjorde att jag själv var WOW-nörd och, ja, periodvis spelade ca 16 h om dygnet under tidsperioden som tog mig "från koreanska BETA:n till lvl 70".

Ämnet ska vara RÄTT ämne. Lajv. Fantasy. Sci-fi. Rollspel. Brädspel. Sport. Dataspel. Musik (och då skare va rock). Men det ska det inte alls. Jag känner minst en kille som är passionerad brödnörd. Flera av mina vänner är handarbetsnördar, ekonördar eller liknande. Matnörd som älskar nya recept och smakupplevelser. Kattnörd (that's me). Men ingen tänker på det som nörderi. Fast det är det. Ju. Det finns en del intressanta cross-over varianter av nörderiet, mellan dessa ämnen. Vad sägs till exempel om "Open source embroidery", en kombination av broderier, textilarbete och datorer?

Ämnet ska vara ETT ämne och det är det enda som man ska bry sig om. Men hur sant är det egentligen? De flesta nördar jag har känt har varit kombinationsnördar. Dator OCH rollspel OCH Magic till exempel. Eller för att ta en annan kombination: Rollspel OCH psykologi OCH frågespel á la TP? Handarbete OCH musik OCH New Age? Ingen kan i mina ögon med rätta hävda att den kattokiga, deckarälskande och ständigt virkande tanten är annat än en nörd. Inte egentligen. Inte mindre än hennes granne P-O som älskar tågbanan han har i källaren och den vackert byggda vedstapeln är det. Eller 17-åriga Erik som tränar med sitt tighta CS-lag minst 6 timmar per kväll.

Nörderiet är en passion som ibland går över i en besatthet. Och passionen känner inga ämnesgränser. Inga IQ-gränser. Inga begränsningar egentligen.

Begränsningarna får vi sätta själva - för vår hälsas och för omgivningens skull ;-)

Hur jag blev nörd

För mig tog det över 20 år innan jag insåg att jag var en nörd, insikten kom gradvis och det var bara för något år sedan som jag blev helt säker. =)

Varför såg jag inte mig själv som nörd?

1. Jag är tjej.
2. Jag är intresserad av teknik och spel.
3. Jag har för MÅNGA intressen, böcker, tv, tidningar, melodifestivalen, sport, husligheter m.m.
4. Jag har sedan slutet av tonåren blivit socialt lättanpassad.

Jag trodde inte att jag kunde vara nörd, jag visste inte ens att jag ville vara det! De nördar jag kände var killar som gillade teknikgrejer eller musik, de senare lite coolare än de förra. Jag gillade nördar men jag hade aldrig sjuälv identifierat mig med dem. Jag trodde inte ens att jag hade några intressen, jag brukade säga att det enda jag gjorde på fritiden var att titta på tv, duh!


En cool kille sa en gång till mig att jag var mainstream, på tal om att jag var intresserad av populärkultur rent alltmänt (då hade jag ännu inte riktigt kommit på att det var mitt intresse.) Jag vet inte om han menade att vara dryg, det tror jag egentligen inte, men jag tog det som en dissning. Jag kände en tyst anklagelse att vara ytlig, jag kunde själv inte försvara populärkulturen som ett RIKTIGT intressse, att jag faktiskt inte bara tittade på tv.

Nu har jag clamimat "mainstream" och lagt till ett "alternativ" på slutet. För nu tar jag min populärkultur på största allvar och är inte ens rädd för att verka pretto. Jag är en nörd.



Sen ska man kanske inte heller ta så jäkla hårt på vad de coola killarna säger! Speciellt inte när jag vet att jag vet bättre.... =)

Kärleksbrev till Gunnerkrigg Court

Åh. Det är helt underbart! Gunnerkrigg Court has got me by my nose och jag kan inte låta bli att kolla in där lite då och då, trots att jag vet att Tom Siddell uppdaterar Måndag Onsdag och Fredag. Jag vet inte om jag tycker att det är lite eller mycket. Entusiasten i mig vill att uppdateringarna ska vara minst två gånger om dagen medan konstnären i mig är fascinerad över att han får färdigt så många sidor i samma stil som tre i veckan. Och fin är den också! Både färgerna och stämningen talar till mig. Handlingen har många intressanta vinklar och vrår och riktningar, som fortsätter vara logiska och spännande. Det känns aldrig som om nya karaktärer och händelser är i vägen. Å ena sidan vill jag att den ska ta slut för jag vill veta hur det går. Å andra sidan vill jag att den ska fortsätta för evigt så att jag aldrig behöver sluta läsa. Tom Siddell är ett geni helt enkelt och jag är - fast.

Bang: Nördarnas återkomst

Det var ett ögonblick av lycka när jag såg den på hyllan på Pressbyrån på T-centralen i Stockholm. Jag ville inte ha godis (faktiskt!) och följde med in mest för sällskaps skull. Kollade lite på tidningshyllan medan jag väntade och där stod den. Nördfeministtidningen. Den perfekta fusionen av mina intressen. Den måste jag ha.

Jag läste om olika sorters nördar och fick en uppenbarelse - det handlade om mina vänner också! Inte konstigt att jag gillar dem så mycket, vi är ju samma. Handarbetsnördar, politiknördar, filmnördar, textnördar, musiknördar... Listan går att göra lång, mycket lång. Och jag vill ha mer. Jag vill höra, läsa, veta mer om vad som tycks och tänks. Jag vill ha ett ställe där vi kan finnas i en kontinuerlig dialog, dela med varandra och tänkta tillsammans. En plats där kallprat inte existerar och där vi kan gå in på detaljer och teorier hur mycket som helst. Här.