Hur jag blev nörd

För mig tog det över 20 år innan jag insåg att jag var en nörd, insikten kom gradvis och det var bara för något år sedan som jag blev helt säker. =)

Varför såg jag inte mig själv som nörd?

1. Jag är tjej.
2. Jag är intresserad av teknik och spel.
3. Jag har för MÅNGA intressen, böcker, tv, tidningar, melodifestivalen, sport, husligheter m.m.
4. Jag har sedan slutet av tonåren blivit socialt lättanpassad.

Jag trodde inte att jag kunde vara nörd, jag visste inte ens att jag ville vara det! De nördar jag kände var killar som gillade teknikgrejer eller musik, de senare lite coolare än de förra. Jag gillade nördar men jag hade aldrig sjuälv identifierat mig med dem. Jag trodde inte ens att jag hade några intressen, jag brukade säga att det enda jag gjorde på fritiden var att titta på tv, duh!


En cool kille sa en gång till mig att jag var mainstream, på tal om att jag var intresserad av populärkultur rent alltmänt (då hade jag ännu inte riktigt kommit på att det var mitt intresse.) Jag vet inte om han menade att vara dryg, det tror jag egentligen inte, men jag tog det som en dissning. Jag kände en tyst anklagelse att vara ytlig, jag kunde själv inte försvara populärkulturen som ett RIKTIGT intressse, att jag faktiskt inte bara tittade på tv.

Nu har jag clamimat "mainstream" och lagt till ett "alternativ" på slutet. För nu tar jag min populärkultur på största allvar och är inte ens rädd för att verka pretto. Jag är en nörd.



Sen ska man kanske inte heller ta så jäkla hårt på vad de coola killarna säger! Speciellt inte när jag vet att jag vet bättre.... =)