Radionörd

ett av mina nördintressen är helt klart radio! Jag har hela mitt liv lyssnat troget på P3, tycker det har varit en grym kanal på att förse mig med popmusik och allmän populärkultur (även om jag fullkomlig hatar deras ungdomliga nyhetssändingar, men det är ett helt annat blogginlägg.)

Men framförallt älskar jag att sända radio! Min radiokarriär börjde för ungefär fyra år sedan då min kompis Josefin kom på den strålande ideén att vi tillsammans med en tredje kompis skulle börja sända ett studentradioprogram som skulle handla om norrlands inland. Under våta kvällar på Scharinska freestylade vi fram ett programkoncept inför Umeå Studentradios dåvarande programchef, vi ville verätta om den värld vi kom ifrån med kärlek och humor. Jag vill tro att han blev totalt hänförd över vår humor och våra fantastiska personligheter för tillslut hade vi en egen timme i tablån. Kaffe på fat -ett program helt utan glamour var född.

Sända radio är bland det mest nervösa jag någonsin gjort, jag var sjukt självmedveten det första halvåret, men efterhand har jag slappnat av. För jag märkte också vilken otrolig kick jag fick utav själva sändningarna, att våga prata in i en mick, sköta mixerbord och göra intervjuer! Äntligen hade jag också ett forum där jag kunde uttrycka mina åsikter och prata om mina intressen. Kaffe på fat lades ner efter två terminer, det är en av poängerna med studentföreingar, det är en väldigt levande organism som snabbt skiftar form, men jag gick vidare inom studentradion. Jag började på ett redan existeradne musikprogram som heter Reaktor, ett klassiskt tyck till-program där vi lyssnar på nya singlar och har åsikter. Jag älskar det, om jag fick lön för att göra det programmet skulle mitt liv vara fulländat. Ännu bättre blev den senare när jag även lyckades värva min kompis Anna, som ni känner via denna blogg. Reaktor är den perfekta kombon av att få vara "först" med att höra de bästa nya låtarna och att få vara totalt egocentrisk och bara prata om vad man själv tycker.


Att gå med i en studentradio är något jag verkligen kan rekommendera:
1. Du får prata hur mycket du vill om ditt intresseområde.
2. Du får träffa andra nördiga och kreativa människor.
3. Du tvingas utvecklas på så många områden, våga prata, våga teknik, våga marknadsföra sig själv.


Det enda negativa är att det tar slut.... Det gör det för mig nu. Jag är på väg ut ur universitetslivet, och håller på att avveckla mig själv som programledare och som föreningens ordförande. Det är jäkligt svårt, jag vet att jag inte kan fortsätta men jag har inte riktigt viljan att släppa ifrån mig det här heller. Engagemang är svårt att bryta, och blir lite som ett knark. Men jag jobbar på det....